Blogg
Medeltid och koppar under klubban i Uppsala
2 dec. 2025
I lördags (29 november) arrangerade Numismatiska Klubben i Uppsala en – för en liten förening – ovanligt omfattande och kvalitetsmässigt bra auktion. Det var stora delar av den (nyligen bortgångne) välkände samlaren och numismatiska forskaren/författaren Lennart Castenhags samling som gick under klubban. De bästa objekten i hans samling har lämnats till MISAB och en del av dessa har redan sålts på auktion 47 och internetauktioner. Ytterligare material kommer successivt att säljas av MISAB.
Men åter till auktionen i Uppsala! Ca 1300 objekt hade katalogiserats i knappt 600 utrop. En PDF-katalog (A4-format; 36 sidor) publicerades för ca två veckor sedan på klubbens hemsida. I katalogen avbildas ett urval av objekten, men alla (sic!) objekt fanns även avbildade i en bilddatabas på hemsidan.
Castenhags huvudintressen var den medeltida europeiska myntningen (ett mycket stort och komplext område) samt de svenska kopparmynten. Och detta var av naturliga skäl de områden som upptog största delen av auktionen. Men även en del trevliga antika mynt, samt polletter och medaljer fanns att köpa.
Inbjudan till auktionen hade gått ut till alla medlemmar i SNF, till medlemmar i till SNF anslutna klubbar, samt medlemmar i alla klubbar i sammanslutningen Mynt i Mellansverige. Ett 30-tal hugade spekulanter hade mött upp, och dessutom hade ett 20-tal ej närvarande samlare lämnat förhandsbud. Efter en inledande visning klubbades sedan objekten under ca 5 mycket intensiva timmar, med ett kort avbrott för öl och macka (som klubben bjöd på). Budstriderna var ibland korta och ibland långa och intensiva. De objekt som inte hittade någon köpare på auktionen kan under en kortare tid framåt köpas för utrop+10% från klubbens hemsida.
Det bör också nämnas att en (mycket) liten upplaga av auktionskatalogen fanns tillgänglig i tryckt form att köpa för de som personligen närvarade på auktionen. Ett litet antal av de tryckta katalogerna finns fortfarande att beställa från klubben. Både vad gäller restförsäljning av objekt, som tryckt katalog, gäller principen ”först till kvarn”.
Några bilder från detta mycket trevliga och uppskattade ”klubbmöte” kommer inom kort.
Oväntad "litteraturbonus"!
24 nov. 2025
Jag har tidigare behandlat den norske numismatikern Magne Josefsens stora projekt Beste Norske Middelaldermynter i fem delar, som fullbordades i november 2024 med utgivandet av volymen omfattade perioden 995–1103. Därmed så fanns mycket bra beskrivningar och avbildningar av de norska medeltidsmynten i tryckt form.
Helt utan förannonsering (tror jag) så utkom så denna månad (november 2025) ytterligare en volym i serien omfattande ”Dansketiden” 1483–1588.
Detta är naturligtvis mycket glädjande för oss medeltidsintresserade, och boken rekommenderas varmt! Den kunde initialt beställas direkt från författaren, men kommer även att finnas att köpa hos några norska mynthandlare. De tidigare volymerna är (tyvärr) endast tillgängliga antikvariskt (tror jag).
Erik Eriksson E-X
30 okt. 2025
Ett mynt är ju inte bara ett litet metallföremål. Ett mynt – i alla fall de äldre före mitten av 1800-talet, vilka inte massproducerats med industriella metoder – har ju en historia och (ibland) ett ”kontext” som gör objektet extra intressant.
Under Erik Erikssons (”Läspe och halte”) första period som kung 1222–1229 utgavs en serie attraktiva götalandspenningar med ett nedåtriktat svärd omgivet av bokstäverna E-R (Ericus Rex). Ett flertal varianter finns där E-R ibland omkastats eller spegelvänts eller utbytts mot något annat. Vanligast är varianten med svärdet omgivet av ER eller ett spegelvänt R (”Я”) och ett kors (”+”).
I privata samlingar förekommer varianterna med ER och Я+ med knappt tio exemplar vardera. Både varianterna existerar slagna med några olika stampar. Jag har noterat fem olika stampar av ER, och tre olika av Я+. De övriga varianterna av mynttypen saknas, så vitt jag kunnat utröna, i privata samlingar – med ett undantag.
I Anders Frösells fantastiska samling, vilken såldes på MISABs auktion 1, utbjöds som nr 31 ett exemplar av en variant med svärdet omgivet av E-X. Myntet klubbades för goda 31000 kr + 18,75%. Myntet håller, enligt MISAB, kvalitet 01, och är högst sannolikt det enda i privat ägo av denna mynttyp med E-X.
Anders Frösell förvärvade myntet ”över disk” från Ahlströms mynthandel i juni 1976, och betalade då 5900 kr. Det hade tidigare klubbats på Ahlströms auktion 5 (april 1974), som nr 9, för 3500 (återropat av Ahlström). Myntet kan bakåt i tiden spåras till försäljningen av Haubergs svenska mynt 1935 (utrop 673), där det köptes av Holger Hede.
Anders Frösell ansåg efter förvärvet av detta mynt att det var det absolut bästa i hans samling och han var mycket stolt över det. Han lät därför avbilda det på sitt Ex Libris. Att myntet är spektakulärt är ju även uppenbart av att Ahlströms mynthandel i sin julgåva till ”goda kunder” 1974, i form av en liten månadskalender för 1975, låter avbilda myntet på kalenderns omslag.
Saknas i LL och SMB och Myntboken!
8 okt. 2025
Det händer ibland – om än mycket sällan – att ett mynt, som helt saknas i de vanligaste referensböckerna över medeltida mynt, utbjuds på marknaden. Detta hände nyligen på en internationell auktion (Bruun ”Collectors Choice”, september 2025).
Myntet beskrivs av auktionsfirman så här:
SWEDEN. Penny, ND (1319-1363). Unknown Swedish or Norwegian Mint. Magnus Ladulås (sic!).
Llt-XXVII:A4(?); Delzanno-192(?); Bruun-11202. Weight: 0.51 gms. The reverse letter is illegible making a precise identification impossible. (min kursivering)
Mynten visade sig vid en närmare granskning vara en tvåsidig penning från Magnus Eriksson med Lejon//Tre kronor. I frånsidans mitt fanns ett tydligt spegelvänt (!) h. Denna variant saknas i Lagerqvists referensverk 1970, liksom i Delzannos Sveriges Myntbok och Myntårsboken, och även i Tonkins Myntboken.
Men även om den gått ”under radarn” för katalogförfattarna i modern tid, så är den inte helt okänd. Frédéric Elfver publicerar 2014 ett exemplar funnet i Västergarn, Gotland. Se SNT 2014, nr 1, sid 6. En mera utförlig artikel om mynten från Västergarn publiceras av Elfver och Kilger i NNUM 2014, nr 3, sid 73–82. Enligt Elfver i SNT 2014 är myntet från Västergarn unikt och tidigare okänt.
I Birgitta Larssons B-uppsats vid Stockholms universitet (Numismatiska Forskningsgruppen) år 1995, ”En studie av Magnus Erikssons mynt 1340–54”, omnämns inte någon variant med spegelvänt h.
Helt okänt var det dock inte 2014; varianten är nämligen korrekt beskriven i förteckningen över Bruuns samling från 1928, något som författare av de moderna katalogerna alltså har missat. I Bruuns katalog anges nr 11202 ha ett spegelvänt h. Myntet har också en katalogreferens: (Johan) Scharp 29, syftande på auktionskatalogen från juni 1851. Utropet nr 29 är en post med fyra exemplar med ”H”: ”4 ex af olika stämplar; det ena med bakvändt H”. Posten köptes av storsamlaren Axel Fröling.
I katalogen över Frölings samling, del 1, juni 1857, säljs, som utrop nr 30, ett ex med noteringen ”Bakvändt H mellan 3 kronor”. Köparen var en samlare ”Nilsson”. Myntets öden därefter är oklara. Det är alltså inte klarlagt om det exemplar som nu såldes ur Bruuns samling är samma som Scharp ägde, men typens stora sällsynthet gör att det är ett rimligt antagande att så är fallet. Bruun förvärvade i alla fall myntet ur Bille-Brahe samlingen 1922. Hur myntet hamnade i den samlingen är alltså inte klarlagt.
Nedan avbildas exemplaret från Västergarn (foto: Gabriel Hildebrand, KMK) och det nu framkomna exemplaret ur Bruuns samling. Myntens frånsidor, med tre kronor och spegelvänt h, förefaller vara stampidentiska. Åtsidorna med folkungalejonet är tyvärr alltför dåliga för att stampidentitet skall kunna bedömas.
Sankt Henriks örtugar
14 sep. 2025
Sveriges medeltida skyddshelgon var (är) som bekant Erik den Helige – Sankt Erik. Mördad i Uppsala den 18 maj 1160 av den danske prinsen Magnus Henriksson.
Finlands medeltida skyddshelgon var (är) Biskop Henrik från Uppsala. Henrik följde med Erik på dennes korståg i Finland. Året är osäkert, men 1150 och 1157 finns som förslag. Efter att Erik återvänt till Sverige blev Henrik kvar i Finland. Han skall dock enligt sägnen ha blivit mördad av en bonde vid namn Lalli den 20 januari (1151?)
I Sverige används Sankt Erik som ”myntherre” ("SCS ERICVS REX" på mynten) under vissa perioder då landet i avsaknad av erkänd kung styrdes av riksföreståndare. Detta gäller bl.a. under Sten Sture d.ä.:s tid vid makten (1470–97, 1501–03).
Det existerar – om än mycket sällsynt – örtugar slagna i Åbo utgivna i Sankt Henriks namn ("SCS HEINRICHVS E B" på mynten). Dessa har av äldre numismatiska forskare och samlare ansetts vara en parallell till Sten Sture d.ä.:s örtugar i Erik den Heliges namn, utgivna i Stockholm och Västerås. Modern forskning har dock visat att mynten i Sankt Henriks namn utgivits i början av 1520-talet – alltså under Gustaf Vasa.
Örtugarna i Sankt Henriks namn har alltid varit mycket eftertraktade av samlarna, och regelmässigt betalats mycket bra. Exemplar nr 2 nedan, som är det hittills högst betalda exemplaret, klubbades för 182000 SEK + 18.75%=216000 SEK.
Färre än tio exemplar torde finnas i privata samlingar. Jag har noterat följande exemplar som omsatts i modern tid:
Ex 1. Oldenburg 251; ex Svensson 1965 21a; ex Lindberg 75 --> MISAB 15, nr 75 --> ex Selinheimo nr 18 --> ”okänd samling”
Ex 2. Oldenburg 252; ex Svensson 1964 132; ex Lindberg 76 --> MISAB 19, nr 76 --> ”Finsk samling”
Ex 3. Svensson 1965 21b --> ex Selinheimo 17 --> ”okänd samling”
Ex 4. Bonde --> Nordlinds auktion --> ”Finsk samling” --> MISAB 46, nr 26 --> ”Svensk samling”
Ex 5. Bruun (1914) nr 293 = Bruun (1928) nr 11367 (ännu ej utbjuden till försäljning)
Ex 6. Bruun (1914) nr 294 = Bruun (1928) nr 11368 --> Stacks 2025 --> ”Svensk samling”
Ex 7. Skara museum (stulen 1997) --> ”okänd samling”. Se bild i SNT 1999, nr 3; se även Myntstudier 2006, nr 1, om stölden. Eftersom stölden skedde före lagändringen av ”köp i god tro” 2003, så är detta mynt rent juridiskt ”privatägt”. Ingen seriös samlare torde dock vilja ha det i sin samling!
Ex 8. Avesta Myntmuseum (privat museum); ex Axel Axelsson Johnsson; ex Wasastierna. Detta ex är i någon mening ”privat”, men inte tillgängligt på ”marknaden”.
Bonnier (auktion 1906) hade två exemplar (nr 310 och 311). Det är oklart om något av dessa är identiska med något av ovanstående exemplar.
Med ”ex Lindberg 75 och 76” avses exemplar som förtecknats i ”The Dr Nils J. Lindberg Collection”. MISAB 2015.
Med ”ex Selinheimo 17 och 18” avses exemplar som förtecknats i ”Samling Selinheimo. Mynt präglade i Åbo”. MISAB 2019.
Ex 6 avbildas nedan.
Myntskatt i Olofsborg, Finland
4 aug. 2025
Under en kort semester nyligen i Finland passade jag på att besöka Olofsborg (Olavinlinna) i östra Finland (Nyslott, Savonlinna). En mycket imponerade senmedeltida borg, som började byggas på 1470-talet av Erik Axelsson Tott. I utställningarna i borgen fanns även en liten myntskatt utställd. Mynten är svenska halvörtugar, baltiska mynt och något danskt. De halvörtugar som jag kunde identifiera var utgivna av Sten Sture d.ä. och Sten Sture d.y.
Fyndet är publicerat av Frida Ehrnsten (fynd nr 34) i hennes doktorsavhandling Pengar för gemene man? Det medeltida myntbruket i Finland. Enligt Ehrnsten innehöll fyndet även en tidig fyrk från Gustaf Vasa, vilket betyder att det bör vara nerlagt i mitten eller slutet av 1520-talet.
Gustaf W. Andersson - en storsamlare och 'doldis'
9 juli 2025
En av 1900-talets största samlingar av svenska mynt skapades av ”fiskhandlaren” Gustaf W. Andersson (1891-1968). Jag citerar Roland Falkensson:
”Gustav W. Andersson var ägare till Lindholmens Fiskeexport som bland annat exporterade stora kvantiteter fisk till Amerika. Privat levde han och hans familj relativt enkelt och enligt uppgift gick större delen av hans inkomster åt till att bygga upp en samling som till omfång och kvalitet var i paritet med Gunnar Ekströms (sic!). Under perioden 1968–1987 såldes Anderssons samling helt anonymt via Ahlströms Mynthandel och på dennes auktioner i Stockholm.”
Att Anderssons samlargärning numera i stort sett fallit i glömska är att beklaga. Speciellt för de som är intresserade av mynts ägarhistoria – eller ”proveniens” – som det heter på finare språk.
Då Anderssons samling efter hans död överlämnades till B. Ahlströms mynthandel för försäljning, så skingrades den (tyvärr) anonymt under en längre tidsperiod på auktioner och sannolikt även i Ahlströms lagerlistor och direkt ”över disk”. Enligt obekräftade uppgifter skall det i privat ägo existera en eller flera förteckningar över Anderssons samling. Detta har dock inte kunnat verifieras.
År 2007 förvärvade Gorgon resterna av B. Ahlströms mynthandels boklager. Totalt 14 flyttlådor med mycket varierat innehåll. Bland dessa fanns Bukowskis auktionskataloger över Oldenburgs myntsamling. Dessa kataloger hade tillhört Gustaf W. Andersson, och i dessa har han med understrykningar noterat vilka mynt han hade i sin samling. Det fanns också en del kompletterande information om vissa bättre mynt i samlingen. Katalogerna var tyvärr i mycket dåligt skick, och föll därför i glömska hos Gorgon. Nyligen återfann jag dock dessa, och bestämde mig för att renovera/reparera katalogerna så gott det går, för att säkerställa att informationen om Andersson samling inte går förlorad. (Jag har ju "fuskat" lite med bokbindning i många år!)
Dessa kataloger utgör ju en ögonblicksbild av Anderssons samling! Det är dock oklart om han registrerade mynten i sin samling på detta sätt ända fram till sin död, eller om han vid något sent skede gjorde en separat katalog. Då Oldenburgs samling avslutas med Oskar II, så finns ju inte heller några mynt från Gustaf V registrerade, men detta är kanske inte heller av något större intresse, då knappast några mynt från Gustaf V är att betrakta som rariteter..
Jag hoppas kunna återkomma med mera information om de medeltida mynten i Anderssons samling i sinom tid. Nedan ses ett exempel på hur katalogerna ser ut; Anderssons namnteckning återfinns längst ner på titelsidan!
En halvpenning från Knut Eriksson
23 juni 2025
Under äldre medeltid räknade man med 192 penningar på en mark i Svealand, och dubbelt så många, 384, i Götaland. Då det gick två götalandspenningar på en svealandspenning så vägde också de svealändska dubbelt så mycket som de från Götaland. Silverhalten hos penningarna var fram till mitten av 1200-talet hög – ca 90-95%.
Enligt Lagerqvist (1970) vägde Knut Erikssons penningar från Götaland (LL grupp XI:A); Lödöse) ca 0,14 gram, medan de från Svealand (LL grupp I:A) ca 0,30 gram. Man bör här notera att det redan i slutet av 1100-talet fanns en skillnad mellan ”Mark Silver” (ca 210 gram) och ”Mark Penningar” (192 x 0,30 gram = 58 gram); alltså en kvot på ca 3,6.
I myntfynden med Knut Erikssons svealandspenningar förekommer normalt såväl hela penningar som noggrant halverade mynt. Det är därmed uppenbart att de halva svealändska penningarna accepterades som mynt (och inte som ”råsilver”). Med största sannolikhet delades mynten redan på myntverket. Detta sätt att tillverka halvpenningar är känt även från vikingatiden; bl.a. från Danmark.
Monica Golabiewski Lannby har i sin utmärkta bok om skattfyndet i Skänninge (Kung Knut Eriksson och penningarna) i detalj redovisat fördelningen av penningar och halvpenningar i den ”reskassa” som hittades i graven. Där fanns 95 hela svealandspenningar, och 35 halva dito. Även i andra skattfynd med Knuts svealandspenningar finns normalt såväl hela som halva mynt. De halverade penningarna betraktades alltså av samtiden som ”riktiga” mynt!
Detta sätt att vid myntverket producera halvpenningar pågick en bit in på 1200-talet. T.ex. är alla tre kända exemplaren av LL V, vilka dateras till Knut Långe (1229–1234) halverade (se Golabiewski Lannby i Sigtuna Myntklubbs jubileumsbok från 2024). En annan ytterst sällsynt myntgrupp, vilken saknas i Lagerqvist 1970, har publicerats i en artikel i nr 1 av SNT 2022. Tre av dessa mynt (av totalt fem bevarade exmplar), vilka definitivt hör till tiden före 1250, är halverade. Erik Knutssons välkända AROS-penningar (LL I:B:4) förekommer också halverade. De halverade penningarna från Svealand är alltså helt ”normala” mynt från tiden före ca 1250, och absolut inte ”silverskrot”.
På den privata marknaden är dess halverade penningar mycket sällan förekommande. Troligen på grund av att samlarna tidigare betraktade dessa som ”skadade mynt”. Och vem vill ha skadade mynt i sin samling? Så i den mån som dessa mynt inte hamnade i museernas samlingar, så torde de i mycket hög utsträckning har betraktats som ointressanta, och sannolikt smälts ner.
Jag har, utöver nedan avbildat exemplar, som såldes på en internationell auktion för några år sedan, endast noterat ytterligare en försäljning av en halverad svealandspenning från Knut Eriksson, nämligen ett exemplar ur Anders Frösells samling, som såldes på MISAB auktion 1, nr 10 (2009).
Väldigt dyr plast...
2 juni 2025
Knappast någon har väl missat trenden att mynt numera skall ”slabbas”, d.v.s. förpackas i en hårdplastkapsel med intyg om en ”oberoende” bedömning av kvalitet (enligt den amerikanska ”Sheldon-skalan”). Denna ”slabbning” påstås även utgöra en garanti på äkthet.
Slabbade moderna svenska mynt når numera ibland rena fantasipriser. Jag exemplifierar med två mynt som såldes på Myntkompaniet tidigare i år:
2 öre 1910, klassad MS66 av NGC, klubbad för 14500 SEK + provision
25 öre 1961, klassad MS66 av NGC, klubbad för 5200 SEK + provision
Vad säger aktuella värderingskataloger om detta?
(Delzanno) Myntårboken 2025: 2 öre 1010 i kval 0- (MS 66/67): 2000 kr
(Delzanno) Myntårboken 2025: 25 öre 1961 i kval 0- (MS 66/67): 80 kr
(Tonkin) Myntboken 2025: 2 öre 1910 i kval 9: 1200 kr
(Tonkin) Myntboken 2025: 25 öre 1961 i kval 9: 30 kr
Här finns alltså ”snabba cash” att hämta – i alla fall kortsiktigt – för den som låter slabba moderna mynt i hög kvalitet! Antalet slabbade moderna svenska mynt är fortfarande lågt, så i de databaser som slabb-företagen tillhandahåller så ser det ut som att det finns mycket få moderna svenska mynt i hög kvalitet. Detta kommer naturligtvis att ändras i takt med att företagsamma samlare och handlare låter slabba fler exemplar.
Varför några är beredda att betala 10 ggr katalogvärdet, eller mer, för ett vanligt förekommande modernt mynt kan man ju alltid fundera på, och spekulera om. Men den diskussionen får vänta till ett senare tillfälle.
Vilken relevans har då detta för den som samlar medeltida mynt? Svar: nästan ingen relevans alls!
De medeltida mynten förekommer helt enkelt inte i kvaliteter där man behöver grubbla på om kvaliteten är MS66 eller ”bara” MS65! Det bästa exemplaret på marknaden av många medeltida mynttyper är kanske 1+ eller en välpräglad ”etta”! Ytterst, ytterst få mynt når kvalitet 01.
Något som man dock bör beakta när det gäller äldre slabbade mynt är att de personer (japp – människor!) som sitter på kontoren i USA och slabbar mynt, verkar vara mycket ovana med att bedöma medeltida svenska mynt. På de auktioner med material från L.E. Bruuns samlingar, som nu börjats säljas via Stacks&Bowers, är alla mynt slabbade – även de medeltida. Så här finns möjlighet att bedöma hur företagen sätter kvalitet på slabbade medeltida svanska mynt.
Kvalitet är ju något som är subjektivt, och som alltid kan (och bör) diskuteras. Gorgon, som hanterat medeltida mynt i mer än fyra decennier, är dock av den åsikten att bedömningarna av Bruuns mynt är "mycket generösa" (om man vill uttrycka sig snällt och försiktigt) när det gäller kvaliteten på de medeltida mynten.
Små (och stora) småskrifter från Göteborg
18 maj 2025
Ordet ”småskrift” gör ju att man associerar med en liten enkel och tunn publikation. Denna kan naturligtvis vara högintressant, samtidigt som den rent fysiskt är anspråkslös.
Småskrifter med numismatiskt innehåll har utgivits av ett flertal föreningar och klubbar. Svenska Numismatiska Föreningen, Norsk Numismatisk Förening, Skånes Numismatiska Förening och Numismatiska Klubben i Uppsala, har alla skrifter inom denna kategori. Kanske kan man även inkludera Numismatiska Litteratursällskapets i Göteborg serie av skrifter i A5-format (1969-1989) under denna rubrik?
Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) är dock den flitigaste publicisten av denna typ av tryck; till dags dato har 34 volymer utkommit, vilket ju är en imponerande kulturgärning. Den första småskriften utkom 1971, och den senaste (nr 34) år 2023. Nedan avbildas de sex första utgåvorna, vilka har mellan 8 och 32 sidor.
Några av de senaste ”småskrifterna” är dock betydligt mera imponerande till sitt omfång; nr 31 (Göteborgspolletter) är på hela 400 sidor, och nr 34 (om Sven Kulle) på 332 sidor. Att kalla dessa böcker ”småskrifter” kan ju synas något märkligt! Dessa två ”tegelstenar” avbildas också nedan.
Många nummer i GNFs småskriftserie innehåller väsentlig information om ämnen som kanske annars försummats av numismatiken. En komplett serie pryder sin plats i vilket numismatiskt bibliotek som helst. Många av de äldre numren är sedan länge slutsålda, och kan endast anskaffas antikvariskt – vilket är en ganska utmanande uppgift! Nyare utgåvor kan fortfarande beställas från GNF. Länk till hemsidan med förteckning över småskrifterna (1-32) finns HÄR.
FriMynt 2025 - några intryck
16 apr. 2025
Jag har rest till FriMynt i Helsingborg nästan alla år sedan 1990-talet. På den tiden var mässan två dagar och arrangerades i den stora hallen i Idrottens Hus. Mässan kortades sedan till en dag, och för några år sedan flyttades den till en betydligt mindre idrottslokal en bit bort. När jag senast besökte mässan för två år sedan blev jag rejält besviken: lokalen var liten och det var trångt. Belysningen var undermålig. Inga intressanta vikingatida eller medeltida objekt hittades då.
Hur var då årets besök? Ja, lokalen var densamma, men jag upplevde belysningen som bättre. Kanske var det även fler besökare än för två år sedan? Och visst fanns det ett fåtal medeltida svenska mynt till salu. Tyvärr med mycket höga prislappar – i många fall orealistiskt höga. Visserligen har priserna på medeltidsmynt ökat kraftigt de senaste åren, men här hade (några av) säljarna extrapolerat denna trend lite väl kraftigt, tycker jag.
Men mässan är ju inte bara inköp. Det handlar också om många trevliga möten och diskussioner med likasinnade – säljare såväl som samlare. Summa summarum: Inga mynt köptes av utställarna, men en privat affär kunde slutföras. Och ett ex av klassiska Myntboken, med dedikation av Archie Tonkin själv, inhandlades också!
Kommande Bruun-auktioner 2025
15 apr. 2025
Stacks har nu meddelat datum för de återstående auktionerna (2025) med material ur L. E. Bruuns samlingar.
Håll till godo!
Svealändska ärkebiskopspenningar
22 mars 2025
Under äldre medeltid var det i Europa inte alls ovanligt att kyrkliga befattningshavare hade (eller tog sig) mynträtt. I Sverige är detta ett mycket ovanligt fenomen, men från decennierna kring är 1200 finns mynt utgivna enligt svealändsk standard, vilka med hög sannolikhet kan attribueras till ärkebiskopen i Uppsala.
Det har även (Roger Svensson m.fl.) föreslagits att några götaländska mynt slagna i Lödöse på 1150-talet skulle kunna vara utgivna av biskop Bengt "den gode” i Skara. Andra forskare anser dock att dessa är kungliga mynt, slagna av Sverker d.ä. Debatten om dessa lär fortsätta.
När det gäller de svealändska mynten lär det dock inte råda några tvivel om att myntherren var kyrklig. Motiven syftar klart på biskopliga attribut – kräklan och mitran. De mynt som avses är:
- Penning med hand hållande kräkla. LL I:B:1a-c; Delzanno 47
- Penning med huvud med mitra och kräkla. LL I:B:2; Delzanno 48
- Penning med kors, och en kräkla lagd över detta. LL I:B:3; Delzanno 49
För samlaren är endast den första typen av intresse, då de andra två inte förekommer på den privata marknaden. Minst 8 olika stampar har använts. Lagerqvist (1970) avbildar tre av dessa som LL:I:B:1a-c. Urvalet förefaller godtyckligt.
På den privata marknaden har under det senaste dryga halvseklet endast 8 exemplar omsatts. Ett av dessa köptes av Uppsala universitets myntkabinett, så kvar på marknaden finns 7 exemplar. Två av dessa är skadade eller fragmentariska.
De noterade exemplaren (med senaste offentliga försäljning noterad) är:
LL I:B:1a: 4 exemplar
1. [1974] (ex Holger Hede) Ahlström auktion 5, nr 5
2. [2000] (ex Rolf Sjöberg) Ahlström auktion 61, nr 199
3. [2021] MISAB auktion 36, nr 11
4. [2022] (ex Bruun; ex Gunnar Ekström) MISAB auktion 40, nr 5
LL I:B:1c: 3 exemplar
5. [1989] Ahlström auktion 39, nr 93 (kantskada, spricka] Se foto nedan.
6. [1998] (ex Sven Svensson) SNF auktion 138, nr 3 (fragment i två delar]
7. [2004] (ex Sven Svensson) SNF auktion 147, nr 1 (fragmentarisk) Köpt av Uppsalakabinettet
LL I:B:1 variant: 1 exemplar
8. [2009] (ex Ekström; ex Anders Frösell) MISAB auktion 1, nr 19 I katalogen beskriven som LL I:B:1c, men ej stampidentisk med ex avbildat i LL
Kommande försäljning:
Ett exemplar av denna typ av penningar finns i Bruuns samling, #11156. Denna kommer ut på marknaden någon gång under de närmsta åren. Oklart vilken stamp denna är präglad med.
[2025-09-28] Uppdatering: Bruun #11156 är LL I:B:1c. Säljs på Stacks auktion 30 okt 2025.
Bilden nedan föreställer mynt nr 5 i förteckningen ovan.
Bruun-auktionerna - inget för 'normalsamlaren'?
19 mars 2025
Så har två auktioner med material ur L. E. Bruuns samlingar avhållits. Först en auktion med lite ”billigare” material i en ”Collectors Choice” internet-auktion i februari, och sedan en auktion med ”bättre mynt” nu i mars i Schweiz. Gorgon kommenterar, som vanligt, endast det vikingatida och medeltida materialet, med fokus på Sverige och Gotland.
Medan det på Collectors Choice auktionen fanns vissa möjligheter även för samlaren med ”normal plånbok” att köpa ett och annat, så var läget på kvalitetsauktionen det motsatta. Mycket höga priser – i många fall betydligt över tidigare toppnoteringar. Några exempel nedan.
DANMARK:
Utrop 13054: Sören Norbys Landskronaskilling, som väl är RR, och nästan alltid i usel kvalitet (detta var anständigt), klubbades för 7800 EUR (inkl provision) vilket blir ca 86 kSEK, vilket jag tror är nytt ”all-time-high” för denna mynttyp.
Utrop 13055: Sören Norbys Kustöskilling, med endast tre ex privat (RRR), av vilka detta är det i särklass bästa, nådde helt fantastiska 21600 EUR (238 kSEK!). Detta är också första gången det myntet säljs med korrekt beskrivning. (Även om NGC skrivit ”Visby” i texten i ”slabbet”.)
SVERIGE:
Utrop 14121: Olof – penning ”Rex Ancol”. 10200 EUR = drygt 112 kSEK. Detta är nog andra gången på kort tid, som en Olof-penning passerar 100 kSEK. I höstas klubbades en annan Olof-penning (sällsyntare) för 8500 kUSD + provision i USA. (Jag har inte kontrollräknat om det är denna eller Bruun-exemplaret som är all-time-high.)
Utrop 14122: Anund – penning av Long Cross-typ. 43200 EUR = 476 kSEK. I paritet med när Sjöbergs ex senast såldes (MISAB 32; 530 kSEK + provision). Alltså inget nytt rekord för Anund, bara ”nästan”.
Utrop 14123: Knut Eriksson, LL I:1a (med ”VIA”). Klubbades för 10200 EUR = drygt 112 kSEK. Nytt all-time-high för Knuts Svealandspenningar.
Utrop 14124: Knut Eriksson, LL XI:1a. (med ”Kanvtvs Rex S”). Klubbades för 13200 EUR = drygt 145 kSEK. Ett vackert exemplar där man endast kan klaga på att ansiktet var lite tillplattat. Även detta nytt all-time-high för Knuts Götalandspenningar.
Utrop 14128: Kung Hans Stockholmsörtug, LL 2. Snyggt ex. 15600 EUR = 172 kSEK! Med mycket bred marginal det högsta pris som någonsin betalats för en medeltida svensk örtug. Med än dubbelt upp mot det tidigare rekordet (som väl var drygt 60 kSEK för en Västeråsörtug från Hans, om jag minns rätt).
(Notera att Stacks redovisar klubbat pris INKLUSIVE köparprovision i sin slutprislista. Jag har ovan räknat med valutakurs 1 EUR = 11,02 SEK.)
Tja, vad skall man säga om detta?
”Normalsamlaren” har inte mycket att hämta på kvalitetsauktionerna med Bruun-material. Varför blir det så här? Om detta kan man ju ha olika teorier men faktorer som säkert spelar roll är: (1) Proveniensen! (2) Kapitalstarka internationella köpare som vill ha ”slabbade” prestigeobjekt i sin samling.
Enligt nu bekräftade uppgifter kommer nästa kvalitetsauktion med Bruun-material att avhållas i Köpenhamn i oktober. Och tydligen planeras en Collectors Choice auktion i juni, och säkert ytterligare minst en till sådan innan året är slut.
Bara att spänna fast säkerhetsbältena!
Myntkompaniet auktion 32 - några kommentarer
11 mars 2025
I lördags (8 mars) arrangerade Philea/Myntkompaniet sin 32a myntauktion. Denna gång med en ganska omfattande avdelning svenska mynt före Gustav Vasa.
Gorgon var förhindrad att närvara fysiskt, men bevakade auktionen via internet och bjöd även på ett par objekt. Funktionaliteten i Phileas auktioner om man bjuder via internet är mycket bra. Det framgår tydligt vilket objekt som säljs och hur buden ges. Kanske är 8 sekunder lite väl kort nedräkningstid för oss lite äldre, men då auktionen denna gång omfattade drygt 1800 utrop, så får man väl anta att detta var orsaken; jag har intrycket att vid tidigare auktioner har nedräkningstiden varit längre – men jag kan ha fel.
Mitt intryck var också att de flesta medeltidsmynten såldes på förhandsbud eller bud via internet i realtid. Ganska få verkade säljas till i salen närvarande budgivare.
Hur som helst – budgivningen på flera objekt var intensiv och ”klubban” föll i många fall långt över utrop. Gorgon lyckades endast förvärva ett (1) objekt denna gång.
Några reflektioner:
Nr 2. Olof Skötkonung. Penning (hybrid) med två frånsidor. Detta är ett mycket intressant och sällsynt mynt. Myntet har haft en (samtida) ögla monterad, men uppenbarligen har denna nyligen (?) avlägsnats. En samtida ögla är ju en del av myntets historia. Att avlägsna en sådan är ju, enligt min åsikt, en närmast barbarisk handling. Gorgon skulle ha kunnat tänka sig att betala långt över utrop (15000) om öglan funnits kvar – men nu avstod jag från objektet, som inte alls tilltalade mig. Det klubbades för utrop.
Nr 14. Knut Erikssons. En trevlig barbariserad svealandspenning nådde 12000, vilket inte alls känns dyrt i dessa tider. Köparprovision 21% tillkommer.
Det var främst inom avdelningen örtugar som de intressanta objekten återfanns denna gång. Vi kan notera nya rekordpriser på Karl Knutssons Åbo-örtugar (#51:18000 och #52:13500).
Karl Knutssons yngsta stockholmsörtug, #49, klubbades förmånligt för 2200. Myntet är av typ Rundberg 2e, och kan dateras till Karls sista period som kung 1467–70.
Sten Sture d.ä:s trevliga halvörtugar (#56 och #57) klubbades för goda 3600 och 3000. Dessa båda var av god kvalitet, och dessutom inte av de allra vanligaste varianterna.
Halvörtugen 1515, LL 7a, #59, nådde 6000 innan klubban föll. 1515 års mynt (Sten Sture d.y.) är alla ganska ovanliga, så priset var högst rimligt.
Nu är det bara att ladda om inför den nära förestående (14–15 mars) auktion nr 2 med prestigeobjekt ur L.E. Bruuns samling!
