Saknas i LL och SMB och Myntboken!
Det händer ibland – om än mycket sällan – att ett mynt, som helt saknas i de vanligaste referensböckerna över medeltida mynt, utbjuds på marknaden. Detta hände nyligen på en internationell auktion (Bruun ”Collectors Choice”, september 2025).
Myntet beskrivs av auktionsfirman så här:
SWEDEN. Penny, ND (1319-1363). Unknown Swedish or Norwegian Mint. Magnus Ladulås (sic!).
Llt-XXVII:A4(?); Delzanno-192(?); Bruun-11202. Weight: 0.51 gms. The reverse letter is illegible making a precise identification impossible. (min kursivering)
Mynten visade sig vid en närmare granskning vara en tvåsidig penning från Magnus Eriksson med Lejon//Tre kronor. I frånsidans mitt fanns ett tydligt spegelvänt (!) h. Denna variant saknas i Lagerqvists referensverk 1970, liksom i Delzannos Sveriges Myntbok och Myntårsboken, och även i Tonkins Myntboken.
Men även om den gått ”under radarn” för katalogförfattarna i modern tid, så är den inte helt okänd. Frédéric Elfver publicerar 2014 ett exemplar funnet i Västergarn, Gotland. Se SNT 2014, nr 1, sid 6. En mera utförlig artikel om mynten från Västergarn publiceras av Elfver och Kilger i NNUM 2014, nr 3, sid 73–82. Enligt Elfver i SNT 2014 är myntet från Västergarn unikt och tidigare okänt.
I Birgitta Larssons B-uppsats vid Stockholms universitet (Numismatiska Forskningsgruppen) år 1995, ”En studie av Magnus Erikssons mynt 1340–54”, omnämns inte någon variant med spegelvänt h.
Helt okänt var det dock inte 2014; varianten är nämligen korrekt beskriven i förteckningen över Bruuns samling från 1928, något som författare av de moderna katalogerna alltså har missat. I Bruuns katalog anges nr 11202 ha ett spegelvänt h. Myntet har också en katalogreferens: (Johan) Scharp 29, syftande på auktionskatalogen från juni 1851. Utropet nr 29 är en post med fyra exemplar med ”H”: ”4 ex af olika stämplar; det ena med bakvändt H”. Posten köptes av storsamlaren Axel Fröling.
I katalogen över Frölings samling, del 1, juni 1957, säljs, som utrop nr 30, ett ex med noteringen ”Bakvändt H mellan 3 kronor”. Köparen var en samlare ”Nilsson”. Myntets öden därefter är oklara. Det är alltså inte klarlagt om det exemplar som nu såldes ur Bruuns samling är samma som Scharp ägde, men typens stora sällsynthet gör att det är ett rimligt antagande att så är fallet. Bruun förvärvade i alla fall myntet ur Bille-Brahe samlingen 1922. Hur myntet hamnade i den samlingen är alltså inte klarlagt.
Nedan avbildas exemplaret från Västergarn (foto: Gabriel Hildebrand, KMK) och det nu framkomna exemplaret (foto: Stacks&Bowers). Mynten förefaller vara stampidentiska – i alla fall gäller detta sidan med tre kronor och spegelvänt h. Åtsidorna med folkungalejonet är tyvärr alltför dåliga på mynten för att stampidentitet skall kunna bedömas.
