En halvpenning från Knut Eriksson
Under äldre medeltid räknade man med 192 penningar på en mark i Svealand, och dubbelt så många, 384, i Götaland. Då det gick två götalandspenningar på en svealandspenning så vägde också de svealändska dubbelt så mycket som de från Götaland. Silverhalten hos penningarna var fram till mitten av 1200-talet hög – ca 90-95%.
Enligt Lagerqvist (1970) vägde Knut Erikssons penningar från Götaland (LL grupp XI:A); Lödöse) ca 0,14 gram, medan de från Svealand (LL grupp I:A) ca 0,30 gram. Man bör här notera att det redan i slutet av 1100-talet fanns en skillnad mellan ”Mark Silver” (ca 210 gram) och ”Mark Penningar” (192 x 0,30 gram = 58 gram); alltså en kvot på ca 3,6.
I myntfynden med Knut Erikssons svealandspenningar förekommer normalt såväl hela penningar som noggrant halverade mynt. Det är därmed uppenbart att de halva svealändska penningarna accepterades som mynt (och inte som ”råsilver”). Med största sannolikhet delades mynten redan på myntverket. Detta sätt att tillverka halvpenningar är känt även från vikingatiden; bl.a. från Danmark.
Monica Golabiewski Lannby har i sin utmärkta bok om skattfyndet i Skänninge (Kung Knut Eriksson och penningarna) i detalj redovisat fördelningen av penningar och halvpenningar i den ”reskassa” som hittades i graven. Där fanns 95 hela svealandspenningar, och 35 halva dito. Även i andra skattfynd med Knuts svealandspenningar finns normalt såväl hela som halva mynt. De halverade penningarna betraktades alltså av samtiden som ”riktiga” mynt!
Detta sätt att vid myntverket producera halvpenningar pågick en bit in på 1200-talet. T.ex. är alla tre kända exemplaren av LL V, vilka dateras till Knut Långe (1229–1234) halverade (se Golabiewski Lannby i Sigtuna Myntklubbs jubileumsbok från 2024). En annan ytterst sällsynt myntgrupp, vilken saknas i Lagerqvist 1970, har publicerats i en artikel i nr 1 av SNT 2022. Tre av dessa mynt (av totalt fem bevarade exmplar), vilka definitivt hör till tiden före 1250, är halverade. Erik Knutssons välkända AROS-penningar (LL I:B:4) förekommer också halverade. De halverade penningarna från Svealand är alltså helt ”normala” mynt från tiden före ca 1250, och absolut inte ”silverskrot”.
På den privata marknaden är dess halverade penningar mycket sällan förekommande. Troligen på grund av att samlarna tidigare betraktade dessa som ”skadade mynt”. Och vem vill ha skadade mynt i sin samling? Så i den mån som dessa mynt inte hamnade i museernas samlingar, så torde de i mycket hög utsträckning har betraktats som ointressanta, och sannolikt smälts ner.
Jag har, utöver nedan avbildat exemplar, som såldes på en internationell auktion för några år sedan, endast noterat ytterligare en försäljning av en halverad svealandspenning från Knut Eriksson, nämligen ett exemplar ur Anders Frösells samling, som såldes på MISAB auktion 1, nr 10 (2009).
Andra inlägg
- Väldigt dyr plast...
- Små (och stora) småskrifter från Göteborg
- FriMynt 2025 - några intryck
- Kommande Bruun-auktioner 2025
- Svealändska ärkebiskopspenningar
- Bruun-auktionerna - inget för 'normalsamlaren'?
- Myntkompaniet auktion 32 - några kommentarer
- En mycket efterlängtad bok!
- Ensidiga avslag av Magnus Erikssons tvåsidiga penningar