Sko och Flasta
Som vanligt är det mycket lugnt i den numismatiska världen under sommarmånaderna. Den trevliga myntmässan i Olofström saknar vi i dessa Corona-tider, liksom antik och samlarmässan i Degeberga. Båda dessa är annars trevliga tillställningar väl värda ett besök.
Man får roa sig på annat sätt! T.ex. genom att besöka intressanta historiska platser med numismatisk anknytning. Gorgon besökte häromdagen Skoklosters slott med omgivningar. Slottet från stormaktstiden är imponerande, och man kan också få sig en välsmakande lättare lunch där om man så önskar.
För oss medeltidsintresserade är dock den närbelägna kyrkan från tidigt 1200-tal betydligt intressantare. Den är en av Sveriges äldsta tegelbyggnader och mycket välbevarad. Den tillkom troligen på initiativ av Knut Holmgersson (som ägde Sko vid denna tid) och andra stormän i trakten. Knut, som var svensk kung 1229–1234, är för eftervärlden mest känd under namnet ”Knut Långe”. Han är begravd någonstans i kyrkan.
Mindre än en km från slottet och slottskyrkan ligger en ruin efter en betydligt mindre, och något äldre, stenkyrka – Flasta. Ibland benämns denna ”Flasta mur”. Flasta ägdes av Ulf Fase, kung Knuts jarl, och därmed den näst mäktigaste mannen i riket.
Det finns mynt bevarade från både kung Knut och jarlen Ulf, samtliga ytterst sällsynta. Ett av Ulfs mynt är f.ö. hittat vid utgrävningar av ruinen Flasta. Med endast några få undantag kommer alla kända mynt från Knut Långe från ett fynd på Eskilstuna kyrkogård 1879. I det fyndet fanns även ett exemplar av Ulfs mynt.
Nyligen har Roger Svensson argumenterat för att en mynttyp i Eskilstunafyndet som tidigare förts till Knut, men som saknar hans namn, bör vara utgiven av jarlen Ulf, och så kan mycket väl vara fallet. Under bilderna av Sko klosterkyrka och Flasta kyrkoruin nedan, avbildas ett av Knuts mynt till vänster och till höger ett mynt som, enligt Roger Svensson, troligen är utgivet av Ulf.
