Magnus Erikssons stockholmspenningar 1354-1363
Under åren 1354–1363 präglades endast penningar i form av brakteater i Sverige. Dessa har en BOKSTAV som centralmotiv inom strålring som anger myntorten (t.ex. L för Lödöse), eller – när det gäller Stockholm – en KRONA.
Stockholmspenningarna slogs i stor mängd och de är även ganska vanligt förekommande på samlarmarknaden. De allra flesta saknar bitecken, men en mindre del har bitecken under eller bredvid kronan. Bitecknen hade rimligen någon administrativ betydelse vid myntverket, men exakt vilken denna var kan vi bara spekulera om. Samtliga varianter med bitecken är ovanliga, sällsynta, eller mycket sällsynta.
Jag har under många år fört statistik över privatägda exemplar som omsatts i mynthandeln eller på auktioner under de senaste decennierna. Sådan statistik kan naturligtvis aldrig bli komplett, då det alltid finns ett "mörkertal" – bl.a. exemplar som endast bytt ägare i privata affärer. Statistiken kan dock ge en god indikation på hur ovanliga dessa penningar faktiskt är. Nedan ser ni min statistik, tillsammans med bilder på privatägda exemplar av alla varianter såväl utan som med bitecken (utom de med stjärna eller kors under kronan). Man bör notera att kronans utförande generellt är enklare på penningarna med bitecken än på de penningar som saknar sådana.
