Arkiv 2013

2013-12-29 Thomas Hernqvists medaljsamling under klubban i Uppsala

Datum är nu bestämt för vårens höjdpunkt för alla medaljsamlare – Numismatiska Klubbens i Uppsala auktion nr 136 med de bästa objekten ur Thomas Hernqvists mycket omfattande medaljsamling. Auktionen kommer att äga rum den 1 mars och närmare 400 utrop skall då gå under klubban. En tryckt auktionskatalog kommer att produceras. Mera information kommer inom kort på NKU:s hemsida!

2013-12-21 Gorgon säljer numismatisk litteratur och medeltidsmynt på Sigtuna Myntklubbs samlarmässa i Märsta 25 januari

I undertecknads numismatiska bibliotek finns åtskilliga hyllmeter som antingen är rena dubbletter, eller inte i fokus för mina numismatiska intressen. Då och då gallrar jag lite och lägger ut på Tradera. Det är dock ganska mycket jobb med att sälja på Tradera, och det är också ganska dyrt att skicka stora och (ibland) tunga paket med böcker och kataloger.

Jag har bokat ett bord på myntsamlarmässan 25 januari (se inlägg 2013-12-14), och kommer då att ta med mig några lådor numismatiska böcker, tidningar/tidskrifter och kataloger. Om du söker något speciellt, så skicka ett meddelande (söklista) via kontaktformuläret på gorgons hemsida, så skall jag se om det du söker finns i bokhyllorna här hemma.

Jag tänkte också gallra lite i min samling av svenska och gotländska medeltidsmynt. Kanske ett dussin objekt, typ. Söker du något speciellt? Kontakta mig då gärna före mässan.

Med vänlig hälsning & God Jul! / gorgon

2013-12-14 Sveriges näst största (?) myntsamlarmässa

Den numismatiska höstterminen är nu slut för de flesta av oss. Under den kommande julledigheten blir det nog en och annan stund över att pyssla med samlingen och kanske även förkovra sig lite genom studium av tillgänglig litteratur. Samt naturligtvis att börja förbereda vårens mynt-eskapader!

För undertecknad så är den första noteringen i 2014 års mynt-almanacka den myntsamlarmässa som arrangeras av Sigtuna Myntklubb den 25 januari i Märsta. Denna mässa har under de senaste två-tre åren expanderat kraftigt, och endast FriMynt i Helsingborg torde nu locka flera utställare och besökare. Jag fick för ett par dagar sedan ett email från arrangörerna där de meddelade att alla de 40 tillgängliga utställarborden nu var bokade (faktiskt överbokade, och det fanns dessutom en väntelista).

Så sätt gärna ett kryss i den numismatiska almanackan den 25 januari!

2013-12-08 Eldsjälarna ...

I dessa tider, då mer och mer av handeln med numismatiska objekt sker via Internet, kan man bara glädjas åt att det fortfarande finns eldsjälar som förmår att både uppskatta och producera numismatiska publikationer av högsta kvalitet. För oss som – utöver mynt, medaljer och polletter – även roas av att samla på numismatisk litteratur i alla dess former, är det en sann glädje när trycksaker som de nedan avbildade dimper ner i brevlådan.

Bortsett från att publikationerna i sig är läckra, så innehåller de några riktiga godbitar som den numismatiskt kunskapstörstande kan förvärva till sitt bibliotek. Hatten av för Magnus Wijk (Wijk Antik) och Werner Stensgård (Mynt & Tryck)!

wijk-och-stensgard.jpg

2013-12-04 Snart så är det Jul ...

Den numismatiska ”höstterminen” 2013 närmar sig obevekligt sitt slut. Många myntklubbar och föreningar avslutar med någon typ av mera festlig tillställning. Så även i Uppsala.

Igår avhölls Numismatiska Klubbens i Uppsala årliga traditionsenliga julfest. Kvällen inleddes med att ordförande Curt Ekström sammanfattade klubbens aktiviteter under 2013. Som traditionen bjuder hade Lars O. Lagerqvist även detta år inbjudits som föredragshållare – denna gång med temat Nobel-medaljer. Lagerqvist föredrag var, som alltid, tryfferat med många anekdoter och roande kommentarer kring historiska detaljer – historia i ”det lilla formatet”. Efter föredraget avnjöts en välsmakande trerätters middag – allt medan Carl von Linné (tavlan på väggen) småleende betraktade det illustra sällskapets samvaro!

nku-julfest-2013.jpg

2013-11-30 Fascinerande Fulingar 2

Som en uppföljning till mitt inlägg på denna blogg 2013-11-23, så kan det väl passa utmärkt med just denna ”fuling” – en penning med uncialt A inom strålring. Detta mynt – möjligen slaget i Åbo 1354-1363 av kung Magnus Eriksson – kvalificerar sig definitivt som en ”fascinerande fuling”.

Ty dels är myntets kvalitet inte något att direkt skryta med, dels är myntorten omtvistad. Äldre numismatisk sakkunskap ansåg den vara svensk, men hypotesen att den skulle vara norsk (A=Asloia=Oslo) fick ett visst fotfäste under sent 1900-tal. Den är dock, så vitt jag vet, aldrig hittad i Norge, så ett svenskt ursprung är mest troligt. Eftersom centralbokstaven på penningarna 1354-63 är tydligt kopplade till myntorten, så finns egentligen bara två alternativ för denna penning – Västerås (”Aros”) eller Åbo. Något definitivt svar på frågan om myntort har vi i dagsläget inte. Vi kan dock konstatera att oavsett om myntorten är Västerås eller Åbo så är den ytterst rar. Jag har endast noterat fyra försäljningar av mynt av denna typ på offentlig auktion under de senaste decennierna.

Ett femte privatägt exemplar är just det mynt som illustrerar detta blogginlägg. Detta exemplar har inte (ännu) utbjudits på offentlig auktion. Det förvärvades (billigt!) av en skarpögd och kunnig myntsamlarkollega i Skåne från en svensk mynthandlare på FriMynt i april 1995. I december 1996 lyckades jag genom att erbjuda ett bra (d.v.s. dyrt!) bytesmynt säkra myntet till min egen samling.

Ful – men rar och fascinerande!

fuling-02-0269.jpg

2013-11-23 Präglade Magnus Eriksson mynt i Viborg och Åbo?

Nyligen publicerade den finske numismatikern Tuukka Talvio i nättidskriften Myntstudier 2008, nr 1 en artikel med titeln Olof Myntare och frågan om myntningen i Viborg under medeltiden. Olof Myntare levde i Viborg under början av 1400-talet, och hans efternamn har gett upphov till frågan om det kan finnas mynt som präglades i Viborg under medeltiden. Det finns också ett köpebrev från 1415 som omnämner ”Vigborgx mynt”. Några bra kandidater till sådana mynt från tidigt 1400-tal finns dock inte bevarade. Man bör notera att både Åbo och Viborg var viktiga centralorter i det medeltida Finland, och bådas historia sträcker sig tillbaka till 1200-talet. Myntning i Åbo finns säkert belagd redan från tidigt 1400-tal (Erik av Pommern), så en myntning i Viborg är inte alls otänkbar. Men – som sagt – några 1400-talsmynt som kan attribueras till ett myntverk i Viborg är inte kända.

Frågan om det slagits mynt i Viborg är emellertid betydligt mera komplex än så. Det finns nämligen även en penning av typen med folkungalejon och tre kronor (som dateras till 1340-54) i vars mitt man placerat bokstaven W (fig. 1 i Talvios artikel). Myntet har publicerats av Monica Golabiewski Lannby (NNUM 2003, nr 5-6). Det är funnet i Perniö kyrka i Finland. Det förefaller vara unikt. Utgående från centralbokstaven, som skulle kunna indikera Viborg som myntort (i stadens vapen återfinns bokstaven W), tar Talvio upp ett annat mycket sällsynt mynt till diskussion, nämligen brakteater med strålring kring ett centralt W (fig. 2 i Talvios artikel). Dessa mynt är till sitt utförande likartade med Magnus Erikssons övriga strålringsbrakteater med centralbokstäverna L, S och E, LL grupp XXVIII (som dateras till 1354-63). Hela fem exemplar av detta ytterst sällsynta mynt har hittats i Finland (Åbo 1 ex; Tavastehus 2 ex; Kustö biskopsborg 2 ex), medan man i Sverige hittat fyra exemplar (Piteå kyrkby 1 ex; Västerås domkyrka 1 ex; Lunna Sörgård, Närke 2 ex). Talvio tar inte slutgiltig ställning till om dessa mynt slagits i Viborg, men han förefaller inte heller utesluta möjligheten.

Även om man måste vara ytterst försiktig med att statistiskt tolka ett så pass magert material, så kan denna fördelning av funna exemplar i alla fall tolkas som att ett finskt ursprung inte kan uteslutas. Och i så fall så torde Viborg vara den mest sannolika myntorten. Men Västerås då? Nja... – baserat på fördelningen av de funna mynten förefaller detta mindre troligt, och man måste också beakta att alla medeltida mynt som de facto kan föras till Västerås har ett krönt A (för ”Aros”) som myntortssymbol.

Och i och med att det finns en möjlighet att det slagits mynt i Finland redan under Magnus Erikssons tid, så är det kanske dags att ställa sig frågan om de strålringsbrakteater med centralbokstaven A, som tidigare omväxlande ansetts vara svenska (Västerås) eller norska (Oslo – Asloia) möjligen skulle kunna vara slagna i Åbo och inte i Västerås?

Åbo var ju centralorten i Finland, och det är rimligt att anta att Åbo skulle vara den primära myntorten i den östra rikshalvan om man präglade mynt i Finland vid 1300-talets mitt. Så om det slogs mynt i Viborg enligt ovan, så bör det också ha präglats mynt i Åbo. Penningarna med uncialt A inom strålring är liksom penningarna med W, tills sitt utförande mycket likartade LL grupp XXVIII. De är också, liksom penningarna med W mycket sällsynta – om än något vanligare än W-penningarna. T.ex. fanns 6 exemplar med A i ovan nämnda Närke-fynd. (Som jämförelse så fanns 1263 ex med E, 655 ex med L, och 550 ex med S, i samma fynd. Av detta torde det med all tydlighet framgå att penningarna med A och W är mycket rara.)

Jag känner inte till något fynd med strålrings-A från Norge, så ett norskt ursprung förefaller högst osannolikt. Beträffande fördelningen av funna mynt med A i Sverige respektive Finland har jag tyvärr inte tillgång till någon tillräckligt omfattande statistik. Dock kan nämnas att framlidne medeltidsexperten Anders Frösell vid ett tillfälle nämnde att det i finska fynd finns minst 5 exemplar av penningen med A och strålring. Om detta är korrekt så kan, enligt min mening, ett finskt ursprung inte uteslutas för penningen med A inom strålring. Och är den finsk så torde den med säkerhet kunna anses vara slagen i Åbo.

Myntprägling i Viborg och Åbo under Magnus Eriksson är alltså en möjlighet som måste prövas. Vi kommer dock inte så mycket längre än så med de fakta som vi nu har tillgång till. Låt oss stanna vid att konstatera att detta är en möjlighet. Mynten sällsynthet gör att det kommer att bli mycket svårt att, baserat enbart på myntens förekomst i fynd, rent statistiskt bevisa det ena eller det andra i detta fall. Och några samtida skriftliga källor finns inte bevarade. Endast arkeologiska fynd av myntningsavfall skulle med säkerhet kunna besvara frågan om myntort för dessa präglingar. (Myntningsavfall med från prägling av strålringsbrakteater med L och S och har hittats i Lödöse och Söderköping, så det är rimligt att anta att centralbokstaven har en koppling till myntort även för de övriga penningarna i LL grupp XXVIII). Med de fakta som nu finns tillgängliga så kan alltså ett finskt ursprung för penningarna med W och med A inte uteslutas. Kanske är Viborg och Åbo den mest sannolika tolkningen av centralbokstäverna W och A på dessa mynt?

För myntsamlaren är penningen med W oöverkomlig. Utöver de 9 exemplaren från ovan nämnda fynd (som samtliga nu finns i museer), så finns ett ex i KMK:s systematiska samling (avbildat av Golabiewski Lannby 2003). Något privatägt exemplar känner jag inte till. Penningarna med A är något vanligare, och ett fåtal sådana finns utanför museerna. Jag känner till fem privatägda exemplar. Ett exemplar av vardera typen fanns dock i Elias Brenners samling. Även i Anders Frösells samling ingick ett exemplar av penningen med A.

Nedan avbildas Brenners exemplar av penningarna med W och A (kopparstick ur hans Thesaurus Nummorum 1731). (Bilden är ett montage. Dessa penningar återfinns på plansch II och IV i Thesaurus 1731.)

stralring-w-a-brenner-1731.jpg

2013-11-12 Medalj-, och myntauktion i Uppsala

Den 21 november avhåller Numismatiska Klubben i Uppsala auktion nr 135 med medaljer ur Thomas Hernqvists omfattande samling, samt en avdelning mynt från annan inlämnare. Katalogen i PDF-format med all information om praktikaliteterna hittar ni här:

http://www.nku.nu/Auktion_135.pdf

2013-11-09 Knut Långe i Kullkyrkan, Närke

Knut Holmgersson "Långes" mynt hör till de stora rariteterna bland de tidigmedeltida svenska mynten. Till Knuts tid förs bl.a. en typ med ett centralt gement k, och med omskriften +NVCOPIE (LL IVB:1). Myntet bör alltså vara slaget i Nyköping 1229-1234, och centralbokstaven anses syfta på myntherren – Knut.

I Lars Lagerqvists Svenska Mynt under Vikingatid och Medeltid avbildas det ena av de hittills endast två kända exemplaren, funnet i Skänninge Allhelgonakloster. Lagerqvist omnämner att ”ytterligare ett trasigt exemplar har sedermera påträffats”. Här avses det exemplar som hittats vid utgrävningar i Kullkyrkan (en tidigmedeltida ruin) i Hulinge by, Mosjö socken, Närke. Detta exemplar omnämns i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1967, sidan 200, där det också avbildas.

Nyligen noterade jag att myntet även finns avbildat i Wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kullkyrkan

Av outgrundlig anledning så är bilden på myntet i Wikipedia vriden 90 grader och dessutom spegelvänd (!). På bilden nedan har jag korrigerat för dessa brister. Bilder i Wikipedia kan användas fritt i icke-kommersiella syften med angivande av källan, så håll till godo! (Och visst är även detta mynt en "fascinerande fuling"!)

Läs också gärna mina andra inlägg om Knuts mynt, daterade 2012-11-24 och 2012-11-25, i Arkiv 2012.

knut-lange-kullkyrkan.jpg

2013-11-03 Fascinerande Fulingar 1

Hårt slitna mynt, mynt med stora kantskador, spruckna mynt som består av hoplimmade delar, mynt med hål och repor, hårt korroderade mynt… Sådana fulingar kan man väl inte ha i sin samling, eller hur?

För den som samlar svenska medeltidsmynt så är detta dock inget som diskvalificerar ett objekt. Många mynttyper är nämligen extremt sällsynta, och vill man alls ha typen representerad i sin samling får man hålla till godo med de få objekt som utbjuds. Å andra sidan så kan man som samlare då få njuta av känslan att ha något extremt rart eller t.o.m. unikt i sin samling. Objekt som kanske bara finns i ett eller ett fåtal exemplar i privata samlingar kan bli överkomliga p.g.a. att de är just – FULA. Vad en del samlare inte förstår är att om man absolut framhärdar i att bara vilja ha vackra mynt i sin samling, så får man helt enkelt vara utan många typmynt. I alla fall om man samlar medeltidsmynt.

Under rubriken ”fascinerande fulingar” tänkte jag då och då skriva några rader om några riktigt fula mynt i min samling. Mynt som trots utseendet fyller en viktig plats i samlingen.

Så håll till godo med ”fuling nr 1” – En örtug från Sten Sture d.y. med årtalet 1512 och med frånsidans central-S utan krona. LL 4. Troligen det enda privatägda exemplaret av denna typ.

fuling-01-0050.jpg

Detta är ett av de allra första medeltidsmynten som jag anskaffade till min samling. Myntet köptes på Ahlströms auktion 26 i oktober 1982. Jag hade precis börjat intressera mig för de medeltida mynten och detta var första gången jag lämnade bud till Ahlström. Jag blev ganska överraskad av att jag vann budgivningen.

Jag citerar (aningen redigerat av mig) ur katalogtexten: ”Den här utbjudna typen saknades i alla dessa större samlingar [Antell; Bonnier; Bruun; Ekström] med undantag för Antell med 1 ex [som tidigare också var Stiernstedts ex; Antells ex finns numera i Nationalmuseets myntkabinett i Helsingfors]. Någon försäljning av denna typ finns inte heller noterad och detta ex kan möjligen vara det enda kända i privat ägo”.

Inget exemplar av denna typ har utbjudits efter 1982 så vitt jag kunnat fastsälla. I Anders Frösells efterlämnade dokumentation finns endast en försäljning av detta mynt (utöver 1982 års) noterad, nämligen Bukowski auktion 20 (1885). Möjligen är exemplaret från Ahlström auktion 26 identiskt med Bukowski 20.

Som sagt – ful, men fascinerande!

2013-10-27 Gorgon har gallrat i samlingen...

Fem svenska medeltidsmynt finns nu utlagda på Tradera. Alla med utrop 1 kr. Håll till godo!

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=24922

2013-10-27 Myntdagen i Upsala Nya Tidning!

Trevligt reportage från gårdagens Myntdag i Uppsala i dagens Upsala Nya Tidning!

http://www.unt.se/uppsala/antika-mynt-under-lupp-2662720.aspx

Och här ett bild-montage från den lyckade myntdagen. (Egentligen Medalj-dagen...)

myntdag-2013-10-26.jpg

2013-10-15 Myntdag i Uppsala 26 oktober!

Den årligen återkommande Myntdag i Uppsala, ett samarrangemang mellan Universitetets Myntkabinett och Numismatiska Klubben i Uppsala, arrangeras denna gång den 26 oktober.

Temat denna gång är Medaljer, och utöver visningen av den vackra utställningen, där medaljer utgör ett väsentligt inslag, kommer ett par korta men intressanta föredrag att anordnas. Gratis inträde!

Normalt så skriver jag inte så mycket om medaljer på denna sida – mest beroende på mina mycket bristfälliga kunskaper i ämnet. Detta hindrar inte alls att även jag kan njuta av estetiken i en konstnärligt högstående medalj. I många avseende är en vacker medalj raka motsatsen till de objekt jag normalt hanterar – de svenska medeltidsmynten.

Nåväl! Om du är road av medaljer bör du planera in ett besök i Uppsala den 26 oktober. Och passa då gärna på att även ta en titt i montern med svenska medeltidsmynt!

Mera information hittar ni här: http://www.nku.nu/myntdag2013Gustavianum.pdf

myntdag-affisch-2013.jpg

2013-10-06 Jag har städat i det numismatiska biblioteket idag...

På Tradera hittar ni 21 auktioner med diverse publikationer. Alla med utrop 1 kr!

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=24922

2013-09-27 Bok-, pollett-, och medalj-jakt i Uppsala.

Igår gick den allra sista delen av Anders Frösells stora numismatiska bibliotek under klubban i Uppsala. Ett knappt tjugotal medlemmar i klubbarna i Uppsala och Sigtuna hade slutit upp, och anbud hade inkommit från knappt tio icke närvarande medlemmar. Stämningen var god, och budgivningen tidvis intensiv. Totalt klubbades de Frösellska böckerna för drygt 28 tusen kr, vilket var en bra avslutning på en flerårig insats från Uppsalaklubben. Dyrast blev ett vackert exemplar av Brenner 1731, som nådde 3400 kr + 10% provision. Samma kväll avhölls också en mindre auktion, där ett antal polletter ur Börje Rådströms samling och medaljer ur Thomas Hernqvists samling utbjöds. Medaljerna var denna gång av det enklare slaget, och får kanske ses som en ”förrätt” till det som komma skall. Nästa del av denna stora medaljsamling kommer under klubban redan i november.

nku-2013-09-26.jpg

2013-09-19 Grande Finale! Anders Frösells numismatiska bibliotek, del X.

Den 26 september säljs den sista delen av Anders Frösells numismatiska bibliotek av Numismatiska Klubben i Uppsala. Vid samma tillfälle avhålls också en mindre auktion med polletter och medaljer. Länkar till auktionskatalogerna hittar ni nedan. Information om plats, klockslag, praktikaliteter och auktionsvillkor hittar ni i katalogerna.

För att få bjuda och köpa på dessa auktioner måste du vara medlem i Numismatiska Klubben i Uppsala eller i Sigtuna Myntklubb. Är du inte medlem? Inga problem – det fixar vi i anslutning till auktionen, om du tar dig till Uppsala den 26 september!

Välkommen!

http://www.nku.nu/Auktion_133.pdf

http://www.nku.nu/Auktion_134.pdf

2013-09-14 MISAB auktion 9

Så var höstens numismatiska begivenhet nr 2 (för undertecknad) avklarad – MISAB auktion 9. Steg upp vid 05:30 för att hinna till auktionen, som denna gång började redan kl.09:00. Men lite uppoffringar kan en live-auktion vara värd...

Det vikingatida och medeltida materialet var denna gång ganska omfattande, och budgivningen från de knappt hundra närvarande i salen var tidvis intensiv. Anund Jakobs penning klubbades för 56000, vilket väl får betraktas som förmånligt. Knut Erikssons penningar betaldes med tämligen normala priser mellan 2500 och 7600 kr. Efter hård budgivning nådde Sverker Karlsson penning hela 48000 kr och den mycket rara penningen med krönt huvud från Erik Eriksson 37000 kr. Bra betalt, men också mycket rara och attraktiva objekt. Birger Magnussons penning nådde endast 6400, vilket ju får betraktas som mycket billigt. Samma sak gäller Albrekts Kalmar-örtug. 10000 kr är ju billigt för en sådan! Dessa örtugar är sällsynta, och detta var ett ovanligt vackert exemplar. Interregnum-örtugen nådde 11000 kr – betydligt lägre än när den senaste såldes. Även priset på Sten Sture d.y.:s örtug 1512 förvånar. Nog borde den väl ha kostat lite mera än utrop? Intresset för de gotländska mynten var stort, och priserna genomgående mycket goda. Den ovanligt vackra tidiga penningen XX:1a nådde imponerande 2800 kr, vilket nog ändå kan betraktas som helt OK – den var ovanligt snygg. (På samtliga priser ovan tillkommer 18,75%)

Totalt såldes mynt och annat för drygt 6,2 miljoner kr (klubbade priser). Som framgår ovan så var priserna lite spretiga – några objekt betalades mycket bra, andra gick till förväntade priser, och några objekt klubbades förmånligt (för köparen). Precis som det skall vara på en auktion, alltså! Istället för en tråkig bild på 100 personer i en stor sal som sitter och stirrar i sina auktionskataloger, så väljer jag denna gång att visa en ”action-bild” där auktionsledningen, Dan och Bosse, tillsammans försöker reda ut vem som egentligen hade högsta budet!

misab09.jpg

2013-09-12 Numismatisk eldsjäl hyllad i Sigtuna

Igår, onsdagen den 11 september, besökte jag Sigtuna Myntklubb i samband med höstens första möte. Sigtunaklubben är troligen landets aktivaste klubb med mer än 150 medlemmar. Medlemsmötena brukar vara mycket välbesökta – så också denna gång. Utöver allmän information om klubbens kommande verksamhet och andra numismatiska evenemang i den närliggande framtiden, så avhölls som vanligt en auktion.

Detta möte blev dock lite speciellt. Före auktionen så lät nämligen styrelsen genom sin ordförande Mats Hellman meddela att klubben beslutat inrätta en ny utmärkelse, ”medlemsnålen i förgyllt silver med lagerkrans”. Som bekant erhåller man i Sigtunaklubben den ”vanliga” medlemsnålen i samband med årsmötet efter 10 års medlemskap. Den nya utmärkelsen kommer framgent att utdelas i samband med den årliga julfesten till medlemmar efter 30 års medlemskap i klubben. Den förste att erhålla denna utmärkelse blev klubbens initiativtagare och förste ordförande – Sven Jardestål. På bilden nedan ser vi Mats dekorera Sven med den nya utmärkelsen. Efter ceremonin hyllades Sven med en lång och hjärtlig applåd.

sigtuna-2013-09-11.jpg

2013-09-08 Myntsamlandets utmaningar

För några år sedan köpte jag på auktion en post med medeltidsmynt, varav de flesta var i dålig kvalitet – skadade, korroderade eller rent allmänt usla. Det var dock ett mynt i posten som jag speciellt ville ha (mycket rart, men även det riktigt fult). Hur som helst så vann jag budgivningen, och det eftertraktade myntet lades in i samlingen. Av de övriga mynten var det väl några som tills vidare fick hamna i samlingen, men de flesta exemplaren i posten avyttrades på Tradera och på annat sätt. Ett fåtal mynt blev dock liggande i väntan på noggrannare undersökning.

När jag förvärvar mynt till min samling så börjar jag alltid med att dokumentera varje exemplar med foto och vikt, samt registrera dem i min databas (som f.ö. är en tämligen enkel Excel-applikation). Ett mynt blev jag dock inte riktigt klok på: Vid första anblicken såg det ut som en helt vanlig Erik av Pommern örtug, LL 2. Men myntets centrala delar var svagpräglade och myntet var troligen rengjort – det var i alla fall ganska blankt och i avsaknad av patina.

Mitt ”dokumentationsfoto” ser ni nedan – helt oredigerat. Bilden visar på ett bra sätt hur myntet rent visuellt uppfattas. (Och bilden är också ett lysande exempel på att det ibland blir ganska misslyckat när man skall fotografera många mynt på kort tid.)

0576.jpg

Varken vid studium av myntet eller av dessa bilder blev jag riktigt klok på om det var ett uncialt E eller ett uncialt C på frånsidan. Jag lutade åt att det var ett C, men kunde inte alls utesluta att det var ett delvis svagpräglat E. Jag lät saken bero, och myntet blev liggande med denna fråga obesvarad.

Nyligen så bestämde jag mig dock för att försöka komma till ett avslut i denna fråga. Erik av Pommerns örtug, LL 2, förekommer som bekant ytterst sällsynt med uncialt C på frånsidan. Lars Lagerqvist förtecknar denna prägling under Kristoffer av Bayern som en hybrid (Kristoffer, LL nr 1) mellan Eriks och Kristoffers myntning. Jonas Rundberg har påtalat det orimliga med denna tolkning, och övertygande påvisat att det med stor sannolikhet rör sig om ett rent misstag från myntgravören. Trots det så är ju myntet högintressant, och som sagt ytterst sällsynt. I privata samlingar torde man kunna räkna upp alla exemplar på ena handens fingrar (utan att behöva använda tummen!).

Så hur gå till väga? Myntets skick gjorde det svårt att med lupp komma till en hållbar slutsats, och dessutom vill man ju gärna ha lite mera konkreta bevis att luta sig emot. För ett par dagar sedan råkade jag vakna okristligt tidigt, och solen höll precis på att gå upp. Myntet fanns tillgängligt hemmavid. (Normalt ligger samlingen i bankfack, så tjuvar göre sig icke besvär!) Jag bestämde mig för att snabbt som ögat (före morgonkaffet!) rigga upp min kamera och ta några bilder i starkt släpljus med olika infallsvinklar. Kanske skulle mysteriet kunna lösas? Och visst – denna gång blev bilderna av den kvaliteten att det gick att besvara frågeställningen. Tveklöst ett uncialt C på frånsidan! Och därmed kunde jag pricka av ytterligare ett mynt på min ”önskelista”. På sikt skulle man ju önska sig ett bättre och tydligare exemplar men mynttypen är mycket sällsynt. Även med detta exemplar inräknat så kan man räkna upp de kända privatägda exemplaren på ena handens fingrar.

Bild på åtsidan (med släpljuset infallande från "kl. 11"), samt två bilder på frånsidan (med släpljuset infallande från ”kl. 2” resp. ”kl. 8”) ser ni nedan. Utöver det avslöjande släpljuset så har jag ”skruvat upp” kontrasten i bilderna kraftigt i datorn. Utan digitalkamera och bildprocessning skulle nog detta mynt inte kunnat bestämmas. Så moderna verktyg är inte att förakta när man försöker lösa numismatikens mysterier!

576-tre-processade-bilder.jpg

2013-08-18 Den numismatiska höstterminen 2013.

Sommaren, med sol och semester, är nu ett minne blott, och visst kan man redan ana höstens ankomst när kvällarna blir allt mörkare för var dag som går. Men inget ont som inte har något gott med sig – den numismatiska ”höstterminen” ligger framför oss! Mest fokus just nu är det av naturliga skäl på MISAB:s 9:e auktion den 14 september. Den tryckta katalogen har nu distribuerats och vissa fick den redan i torsdags. Inom kort kommer väl också pdf-katalogen att läggas ut på MISAB:s hemsida liksom den interaktiva internetkatalogen.

Denna gång innehåller katalogen ett riktigt bra smörgåsbord av vikingatida och medeltida mynt. Bland godsakerna märks bl.a. en penning från Anund Jakob och en mycket rar penning från Erik Eriksson, men också ett riktigt bra utbud av såväl vanliga som lite mera exklusiva penningar och örtugar. Det är t.ex. inte varje dag som man har tillfälle att förvärva en av Albrekts Kalmarörtugar!

Men hösten är ju inte bara MISAB... Själv ser jag fram emot myntmässan i Norrköping den 5:e oktober. Har besökt denna mässa de senaste åren, och den är väl värd några timmar bakom ratten.

Andra evenemang som lockar är ju de lokala myntklubbarnas möten. Sigtunaklubben har terminens första möte redan den 11 september, och Uppsalaklubben rivstartar hösten med två auktioner samma kväll, den 26 september, då dels den sista auktionen med material från Anders Frösells samlingar utbjuds, dels en mindre auktion med kvarvarande polletter från Börje Rådströms samling samt några utrop medaljer ur en större medaljsamling (som f.ö. i sin helhet kommer att säljas av Uppsalaklubben med början senare i höst).

2013-08-04 Myntkontakt / Svensk Numismatisk Tidskrift 1972-2001 på Tradera

Har nu också lagt ut en svit Myntkontakt / SNT på Tradera. Komplett för perioden!

http://www.tradera.com/myntkontakt-svensk-numismatisk-tidskrift-komplett-1972-2001-auktion_220408_187690069

2013-08-04 SM-bok till salu...

Lade precis ut ett bra ex av Sveriges Mynt 1521-1977 ("SM-boken") på Tradera. Med "Köp nu"-knapp. Först till kvarn...

http://www.tradera.com/sveriges-mynt-1521-1977-portofritt-inom-sverige--auktion_220408_187668643

2013-07-27 Gotlandsmynt på Tradera

Då det är för varmt (+30 C i skuggan!) för att pyssla med trädgården eller något byggprojekt, så passade jag på att gallra lite i gotlandssamlingen. Tio objekt finns nu utlagda på Tradera. Skall bli kul att se om alla potentiella köpare har tagit semester från samlandet, eller om det blir några bud...

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=24922

2013-07-19 Om gotar med högervänt lamm

Sommar och semester – och stiltje på den numismatiska fronten. Men kanske kan ändå ett litet blogginlägg uppskattas?

Den gotländska örtugen – goten – präglades i mycket stort antal under mer än 100 år. De äldsta gotarna kan dateras till ca 1330/40, och de yngsta till ca 1450. Goten präglades alltså dels under svenskt styre, dels (efter 1361) under dansk överhöghet. Den exakta kronologin är dåligt utredd, men lite grovt kan man dela in gotarna i en äldre grupp med mynt vägande ett gram eller mera, och en yngre grupp med mynt som dels är aningen mindre till formatet, dels väger bara drygt hälften av vad mynten i den äldre gruppen brukar väga.

Gotens principiella utförande är uniformt under hela denna period, även om stilvariationerna är mycket stora. På åtsidan en liljeväxt, och på frånsidan Guds lamm – Agnus Dei. Inskriften (ofta med smärre stavfel) börjar på åtsidan MONETA CIVITATIS, och fortsätter på frånsidan WISBVCENSIS. Vilket alltså betyder ”Staden Visbys Mynt”.

På samlarmarknaden hör goten till de allra vanligast förekommande medeltida mynten från nuvarande svenskt område. Ett hyggligt exemplar behöver inte kosta mer än några hundralappar.

Precis som man kan förvänta sig av en omfattande myntning under lång tid, så är variationerna i bildmotiven (liljan och lammet) stora. Lagerqvist väljer att som varianter inom den äldre gruppen lyfta fram lammets gloria (LL XXXV:1a-c). Minst lika stora variationer finns dock i andra detaljer som liljans utförande, fanan/flaggan, lammets päls etc. Som enda avvikande ”huvudtyp” påvisar Lagerqvist existensen av gotar med högervänt lamm (LL XXXV:2). Denna är också den gote som av Lagerqvist ges den högsta värderingen. Och detta är helt korrekt – gotar med högervänt lamm är ytterst rara. Faktiskt så rara att man vid utgivandet av Lagerqvists bok om medeltidsmynt 1970 inte hittade något exemplar i KMK som kunde avbildas med foto, utan man fick nöja sig med att illustrera typen med en teckning ur Haubergs Gullands Myntvæsen från 1891!

Ytterst få gotar med högervänt lamm finns i privata samlingar, och även i museer är den mycket rar. Antalet offentligt utbjudna exemplar under de senaste decennierna torde understiga tio. När Ahlströms mynthandel utbjöd ett mediokert exemplar på auktion 17 (utrop nr 20) år 1978, så betecknades den som RRRR, med kommentaren ”Troligen det enda kända exemplaret i privat ägo av denna typ”. Priset blev hela 3100 kr, vilket i dagens penningvärde motsvarar drygt 11000 kr. Beskrivningen 1978 var kanske aningen ”optimistisk”, ty sedan dess har jag noterat ytterligare sju exemplar av högervända gotar i privat ägo. En intressant observation är att två av dessa uppenbarligen hör till den yngre gruppen, alltså LL XXXV:4 – men med högervänt lamm! Denna väsentliga typ saknas i Lagerqvist 1970, men finns noterad i Myntboken 2010 (sidan 37: mynt F).

Nedan illustreras två ”reguljära” gotar med vänstervänt lamm – dels en äldre gote, LL XXXV:1a, dels en yngre, LL XXXV:4. Därunder avbildas tre gotar med högervänt lamm, två ex av LL XXXV:2, och ett ex av den yngre typen som inte finns noterad i LL. Observera att utförandet av den äldre goten antingen är fint graverad eller mera grovt utförd. Man kan kanske tillåta sig att leka med tanken att den sistnämnda möjligen är en samtida imitation eller förfalskning?

gotar-vv.jpg

gotar-hv.jpg

2013-06-19 Fiffel & Båg ... för 500 år sedan

Ulf Ottosson har i ett inlägg på sin utmärkta blogg – Myntbloggen – nyligen [3 juni 2013] berört ett intressant, men av de professionella numismatikerna skamligen försummat, område: Samtida förfalskningar.

Tills skillnad mot moderna myntförfalskningar, vars primära syfte nästan alltid är att lura myntsamlare, så var de samtida förfalskningarns primära syfte att lura medmänniskorna (och myntherren). De har alltså fungerat och cirkulerat som betalningsmedel vid sidan av de officiella mynten. Myntherren, oftast kungen, var naturligtvis angelägen om att bevara sitt monopol och de inkomster som mynttillverkning ger, och falskmyntning har i alla tider betraktats som ett mycket grovt brott.

Ett vanligt förfaringssätt under medeltiden – i alla fall under den senare delen av denna – när man lärt sig konsten att ”vitkoka” mynt med låg silverhalt så att de fick en tunn silveryta, var att tillverka mynt med lägre silverhalt än den i myntförordningen fastställda. Bevarat material visar att sådan verksamhet pågick både i de kungliga myntverken och utanför dessa. Tillverkning av ”falska” mynt i kungens egna myntverk kan naturligtvis ha varit sanktionerade av kungen själv. Men det kan lika gärna röra sig om att myntmästaren velat utöka sina inkomster. Så länge som majoriteten av de mynt som lämnade myntverket uppfyllde myntförordningens krav på vikt och silverhalt, så var nog risken för upptäckt låg eller obefintlig. Dessa mynt kännetecknas av att de är tillverkade med officiella stampar eller stampar som är stilmässigt mycket lika de ”äkta” mynten. Men under silverytan döljer sig ofta nästan ren koppar.

Det finns också mynt som är betydligt sämre utförda, och som definitivt måste vara tillverkade av någon faskmyntare som drev ”egen firma”. Även dessa är under ytan av nästan ren koppar. Stilen på dessa mynt är ofta rå och präglingen dåligt utförd.

Nedan avbildas tre mynt från Sten Sture d.y.:s tid. Längst till vänster en reguljär halvörtug från Stockholm (0,78 gram). I mitten en halvörtug med likartad stil, men som under den flagade silverytan på frånsidan visar sig vara ett kopparmynt (1,00 gram). Detta är troligen en förfalskning tillkommen i riksförståndarens eget myntverk. Längts till höger ser vi ett missfoster i ren koppar (som även den troligen initialt varit försedd med silveryta). Stilen är primitiv, och vikten (1,58 gram) mer än 50% för hög. Har har vi ett exempel på medeltida fri företagsamhet!

De samtida förfalskningarna från sturetiden är mycket sällsynta. Jag har bara noterat ett litet fåtal exemplar på samlarmarknaden under de senaste decennierna. Dessa objekt är ju egentligen kulturhistoriskt betydligt intressantare än de officiella präglingarna!

samtida.jpg

2013-05-26 Auktion Rådström i Uppsala

Igår arrangerade Numismatiska klubben i Uppsala sin 132:a auktion. Denna gång med ett ovanligt bra material, nämligen delar av den kände pollettexperten Börje Rådströms samling av svenska polletter, samt större delen av hans numismatiska bibliotek. Tidigare har andra delar av Börjes samlingar avyttrats via MISAB och Skånes Numismatiska Förening.

Trots det vackra försommarvädret hade ca 15 budgivare tagit sig till Uppsala, och tillsammans med betydligt flera skriftliga anbudsgivare, så blev det en aktiv auktion med tidvis långa och intensiva budstrider om de åtråvärda objekten. Totalt klubbat pris blev ca 130 tusen kr, vilket måste betraktas som ett bra resultat. NKU hade låtit trycka auktionskatalogen i en liten upplaga. Katalogen fanns till försäljning i anslutning till auktionen. Den finns också som PDF för nerladdning från NKU:s hemsida.

Inlämnaren, Börje Rådström, var närvarande på auktionen. Nedan ser ni huvudpersonen och delar av det ”dukade bordet” med numismatisk litteratur.

nku-132.jpg

2013-05-16 Försköna ditt numismatiska bibliotek!

För att samlandet av numismatiska objekt – oavsett om det är mynt, medaljer, polletter, eller något annat – skall bli en meningsfull passion, krävs att man också samlar på kunskap om sin samling. Kunskap återfinns i böcker, kataloger, tidskrifter, och liknande publikationer. ”- Men Internet då?”, frågar sig kanske den yngre och modernare samlaren. "- Böcker låter mossigt!" Jovisst finns det mycket kunskap att hämta på internet, men det är fortfarande bara en bråkdel av allt som publicerats i ämnet. Så ett numismatiskt bibliotek måste man alltså ändå ha. Och visst är det också lite snyggt att ha en bokhylla med numismatisk litteratur därhemma?

Men det finns väsentliga publikationer som inte är ”snygga” i bokhyllan. Lagerlistor, auktionskataloger och tidningar förvaras av de flesta antingen i högar eller i bästa fall i tidskriftssamlare. Men hur snygg är egentligen en tidskriftsamlare? Och hur ofta händer det inte att man inte hittar just det numret av tidningen som man behöver – bara för att man har stoppat in det på på fel plats förra gången man läste det?

Lösningen på detta problem heter inbindning, d.v.s. att man gör böcker av sina tidningar och kataloger. Detta kan antingen ske genom att man lämnar dessa till en bokbindare som mot betalning ordnar allt till det bästa. Men det kostar en vacker slant att låta binda på detta sätt – i alla fall om man vill ha ett hållbart trådbundet band. Visst finns det genvägar där ryggen bara skärs och limmas (typ pocketbok), men sådana band har en tendens att med tiden omvandlas till en mapp med lösa blad. Och det var ju inte riktigt det man ville, eller hur?

Nåväl, om man inte anser sig kunna kosta på att låta någon annan försköna bokhyllorna genom att binda kataloger och tidningar, så får man väl göra det själv. Kurser i bokbindning anordnas av en del studieförbund. Hantverket är relativt lätt att lära sig, och om man är normalt händig och noggrann så kan även amatören skapa riktigt vackra band som verkligen pryder sin plats i bokhyllan. Nedan visas huvdstegen i processen att skapa ett band av en bunt lagerlistor från B. Ahlström mynthandel. Håll med om att det färdiga bandet är betydligt mera tilltalande än alternativet – en bunt lagerlistor i en tidskriftsamlare!

bokband.jpg

2013-05-14 Inställd myntmässa

Myntklubben Skilling Banco beklagar att mässan i Östra Tollstads Bygdegård den 1 juni 2013 måste ställas in. Den främsta orsaken är att man inte har fått ett tillräckligt antal utställare på plats och därigenom inte kan erbjuda de besökande ett rikligt utbud av samlarföremål inom områdena numismatik, frimärken och vykort. Dock hoppas Myntklubben Skilling Banco att kunna arrangera denna samlarmässa under 2014.

2013-05-11 Brita Malmer 1925-2013

Det numismatiska Sverige nås av en tragisk nyhet – professor emerita Brita Malmer har avlidit. Brita Malmer var utan tvekan den främsta numismatiska forskaren som Sverige frambringat under det senaste seklet. Hennes insatser för förståelse av den svenska vikingatida myntningen kan knappast överskattas. Hon publicerade flera mycket ingående studier om dessa mynt, och decenniers forskarmöda sammanfattades sedan elegant i den år 2010 utkomna volymen av Sveriges mynthistoria – Vikingatiden ca. 995-1030. Hennes forskningar omfattade dock även andra områden av numismatiken; doktorsavhandlingen från 1966 var banbrytande för förståelse för de allra äldsta nordiska mynten från Hedeby; år 1980 utkom hennes analys av de senmedeltida penningarna i Sverige, där hennes analys av fynden samt omfattande haltanalyser lade en solid grund för en kronologi för dessa anonyma präglingar. Även de norska senvikingatida mynten har analyserats med vetenskaplig stringens.

Hon var under många år chef för Kungliga Myntkabinettet och hon var även den förste innehavaren av professuren i Numismatik vid Stockholms Universitet. Brita Malmer skulle ha fyllt 88 år den 1 juni i år. Hon arbetade in i det sista med ytterligare en volym om den vikingatida myntningen i Norden. Arbetsnamnet var ”Crosses and Serpents”, och den avsåg att behandla myntningen i Sverige och Danmark från ca 1020 fram till, och inkluderande, den självständiga danska s.k. ormtypen.

Brita Malmer har lämnat oss, men hennes livsgärning kommer att leva länge.

2013-05-09 En helt underbar myntbok!

Bland myntsamlare hör man ibland en oro för återväxten inom vår hobby. Dagens tonåringar har ju så otroligt mycket annat som lockar, så att sitta och pyssla med gamla mynt och medaljer kanske inte anses som det allra häftigaste fritidsintresset man kan ha... Och på de stora auktionerna kryllar det ju inte direkt av ungdomar, och samma sak gäller landets klubbar och föreningar. Man kan också konstatera att även om myntsamlande inte behöver vara en kostsam hobby, så krävs det ändå ett visst tillgängligt kapital (och lika viktigt – ett brinnande intresse och uthållighet) för att bygga en bra och intressant samling. Så att attrahera dagens tonåringar till vår hobby tror jag personligen är ganska svårt. Glädjande nog kan man dock konstatera att bland de något äldre, 25+, typ, är återväxten ändå ganska hyfsad. Myntsamlandet kommer där ofta som en bieffekt av ett brinnande intresse för historia – internationellt, nationellt eller lokalt. Och när man passerat 25, så brukar de flesta ju också ha skaffat sig någon typ av inkomstkälla.

Nyligen konfronterades jag med ett helt underbart initiativ när det gäller att intressera de allra yngsta för numismatikens facinerande värld. Firman Wijk Antik i Skyttorp norr om Uppsala har låtit framställa en pekbok för de allra yngsta. Boken, som passande nog heter MYNTPEK, är producerad av Magnus Wijk tillsammans med sonen Calvin (6 år). I boken kan man hitta såväl penningar som plåtmynt, klippingar, polletter och medaljer. Boken är framställd i en mycket begränsad upplaga, och finns (tyvärr) inte tillgänglig i bokhandeln.

Sånt här kan man ju bara bli glad av!

myntpek.jpg

2013-04-29 Helsingborg och Varnhem

Så var man hemma igen! FriMynt har numera blivit en omistlig del av min årliga numismatiska agenda. Det är alltid lika inspirerande att besöka denna mässa – även om det kostar på att köra drygt 130 mil tur och retur. Men utbytet är väl värt insatsen. Man återser många numismatiska vänner och får tillfälle att prata mynt och beundra och avundas varandras fynd.

Mässan detta år var minst lika välbesökt som förra året, och utbudet av medeltida mynt var nog t.o.m. bättre i år än 2012. Dock var priserna lite väl optimistiskt satts (av säljarna) för att locka mig att öppna plånboken denna gång. Visst fanns det mynt som jag gärna skulle velat ha, men så länge som det inte rör sig om extremt rara mynt så behöver man ju inte förhasta sig. Många av mynten på brickorna kändes också bekanta från förra årets mässa, och en del lär nog ligga kvar även nästa år.

Några objekt kom dock med hem, men det var saker som inhandlades ”på sidan om” så att säga, alltså av myntsamlande vänner och bekanta. Hur som helst – god stämning och mycket, mycket trevligt! Ser redan fram emot 2014 års mässa.

På vägen hem passade jag på att äta lunch vid Varnhems klosterkyrka. Där ligger som bekant fyra av våra tidigmedeltida kungar begravda samt en av den tidiga medeltidens mest berömda och betydelsefulla personer – Birger jarl. Ett fantastiskt utflyktsmål för den historieintresserade! Och till sist lyckades jag ta en acceptabel bild på den samtida stenskulpturen som numera allmänt anses avbilda just Birger jarl. Den nyligen genomförda undersökningen av Birgers skelett och kranium har bekräftat bl.a. att han hade en synnerligen kraftig haka. Hur som helst – stenhuvudet sitter 6 meter upp på ena väggen och är en utmaning att fotografera i befintligt ljus utan stativ. Då andra bloggare valt att illustrera sina blogginlägg om FriMynt med bilder från mässan, så väljer jag att istället göra lite reklam för Varnhem som besöksmål. Så håll tillgodo med nedanstående bild på Jarlen!

birger-jarl-varnhem.jpg

2013-04-20 En vecka till FriMynt 2013 !

Den 27 April är det åter dags för Sveriges största och bästa mässa för myntsamlare - FriMynt i Helsingborg. All information du kan tänkas behöva hittar du på länken nedan. Vi ses i Helsingborg!

http://www.helsingborgsutstallningar.se/frimynt_se/default.asp?id=22&view=utstallare

2013-04-20 Börje Rådströms numismatiska bibliotek och polletter i Uppsala 25 maj

Som tidigare meddelats så kommer Börje Rådströms numismatiska bibliotek och polletter att säljas på auktion i Uppsala den 25 maj. Auktionen arrangeras av Numismatiska Klubben i Uppsala i samarbete med Svenska Pollettföreningen. Auktionskatalog i PDF-format kan nu laddas ner från NKUs hemsida. En tryckt version av katalogen kommer att finnas till försäljning i samband med auktionen.

http://www.nku.nu/Auktion_132.pdf

2013-04-15 Ny småskrift från Numismatiska klubben i Uppsala

Lagom till myntsamlarmässan FriMynt den 27 April publicerar Numismatiska klubben i Uppsala sin tredje småskrift. Denna gång är temat Dukater av guld från Ädelfors. Skriften är författad av den kände numismatikern Bengt Hemmingsson. Skriften kommer enligt uppgift att finnas till salu på FriMynt i Helsingborg nästa helg. Mera information kommer inom kort på klubbens hemsida: www.nku.nu

nku-ss3.jpg

2013-04-07 Myntmässan i Borlänge

Igår var det dags för Numismatiska klubbens i Uppsala årliga resa till myntmässan i Borläge. Denna gång hade endast tre tappra mött upp så det räckte med en bil. Själv är jag ganska förvånad över att inte flera medlemmar ställer upp på arrangemang av denna typ. Kanske blev konkurrensen från ett strålande vackert, men aningen kallt, vårväder för tuff.

Hur som helst – myntsamlarmässor och auktioner är ju unika tillfällen för samlaren att kunna studera ett mera omfattande numismatiskt material. Man kan jämföra kvalitetsbedömningar och prissättning och man får möjlighet att diskutera objekten med säljarna och utbyta erfarenheter samlare emellan. Man skapar, underhåller, och vidareutvecklar kontakter med andra likasinnade!

Falu-Borlänges mässa är, av naturliga skäl, av det ”mindre formatet”. Denna gång med 8 utställare (om jag räknat rätt), och kanske som mest 20 samtidiga besökare. Gott om plats och tid att studera och diskutera. Lokalen är rymlig och ljus, serveringen utmärkt, och stämningen trivsam.

Jag tycker att arrangörerna är väl värda all uppskattning, liksom alla andra eldsjälar i myntklubbar i Sverige med liknande initiativ. Keep up the good work!

borlange-2013-04-06.jpg

2013-04-02 Gallrade lite i biblioteket i helgen...

Jag har lagt ut 22 utrop äldre kataloger på Tradera. Några kommer från en mycket känd f.d. mynthandels bibliotek, och bland dessa kataloger finner man några med omfattande köparnoteringar! Något att "sätta tänderna i" för den som är road av vilka som köpte de mynt som såldes på dessa auktioner, s.k. provenienser.

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=24922

2013-03-31 Myntsamlarmässa i Borlänge 6 april

Falu-Borlänge Myntklubb arrangerar, för 4:e året i rad, en myntsamlarmässa den 6 april. Jag besökte mässan förra året (2012), och det var mycket trevligt! "Formatet" på denna mässa är naturligtvis lite mindre än de mässor som arrangeras av t.ex. Norrköpings Myntklubb och Sigtuna Myntklubb, men som sagt - mycket trevligt!

http://www.fb-myntklubb.se/uploads/myntmassa2013.pdf

2013-03-28 Lät Sören Norby prägla mynt i Åbo maj 1522 - augusti 1523?

Sören Norby-mynt från Åbo? Vad är nu detta? Alla vet ju att Sören Norbys mynt är präglade i Visby, Landskrona och Ronneby! Eller hur?

Inom numismatiken händer det ibland (och kanske alltför sällan?) att helt självklara och etablerade ”sanningar” plötsligt utmanas av nya teorier. Varje sådant tillfälle känns som en frisk fläkt! Och även om de nya teorierna inte alltid (men ändå anmärkningsvärt ofta) visar sig tåla djupare granskning och visar sig vara hållbara, så är det just denna typ av utmaningar som för den numismatiska vetenskapen framåt. Förvånansvärt många etablerade ”fakta och sanningar” visar sig, vid närmare granskning, vila på ganska lösa grunder.

En av det tidiga 1500-talets mest färgstarka personligheter är Sören Norby, i Sverige mest känd som sjörövare under tidigt 1520-tal med Visby som hemmahamn. För numismatikerna och myntsamlarna är Sören Norby känd för att under eget namn ha utgivit skillingar (12-penningar) och hvider (4-penningar) i Visby 1523-1525. Han utgav även skillingar i Landskrona (april-juni 1525) och söslingar (6-penningar) i Ronneby därefter. Samtliga naturligtvis slagna enligt dansk mynträkning.

"Visby-skillingarna", LL B:I:1a-c, har alla Sören Norbys namn på åtsidan. Frånsidan på de årtalsförsedda skillingarna, 1524-1525, anger Visby som myntort, medan de årtalslösa, som anses vara äldre, endast har den religiösa inskriften AGNE DEI MISERERE MEI (”Guds Lamm – förbarma dig över mig”). Ingen myntort anges alltså på dessa.

De odaterade skillingarna indelas enligt Lagerqvist i tre varianter efter skiljetecknen i åtsidans inskrift:

LL 1a: SEVERIN + S + NORBI

LL 1b: SEVERIN + )( + NORBI

LL 1c: SEVERIN + L + NORBI

LL 1a är den vanligaste, 1b är ovanligare, och LL 1c är mycket rar.

Nyligen har ett par ytterst intressanta artiklar som berör dessa skillingar publicerats. I Magister Monetae, festskrift till Jørgen Steen Jensen 2007, skriver Tuukka Talvio om The coins of Søren Norby in Finnish finds. Talvio har registrerat 17 exemplar av Sören Norrbys mynt i finska fynd. Alla är skillingar av den äldsta typen som saknar utsatt årtal. Av dessa är hela 14 st av den allra sällsyntaste typen LL 1c. Två är av typen LL 1b, och ett mynt kan inte typbestämmas. Denna totala dominans av den mycket rara LL 1c i de finska fynden är ju högst anmärkningsvärd!

Något som de flesta nutida svenskar inte känner till (och myntsamlare utgör här inget undantag!) är att Sören Norby faktiskt erövrade Finland under tidigt 1520-tal. I maj 1522 landsteg Norby med ca 2000 soldater och besegrade de svenska styrkorna som leddes av biskop Arvid Kurck. Sören Norby behärskade sedan Finland fram till sommaren/hösten 1523. Åbo återerövrades av svenskarna i augusti och det slutgiltiga nederlaget för Norby blev förlusten av Viborg i oktober. Finland var därefter åter under svenskt styre. Baserat på sammansättningen av de finska fynden med Sören Norrbys skillingar drar Talvio slutsatsen att dessa (LL 1c) måste ha slagits före augusti 1523.

Nästa kapitel i studierna av Sören Norbys skillingar skrivs av den kände estniske numismatikern Ivar Leimus. I Scripta Varia Numismatico, festskrift till Tuukka Talvio 2008, finns ett bidrag från Leimus med titeln Über Die Beziehungen zwischern Münzstätten in Tallinn (Reval) und Finland in Den 1520er Jahren. I denna artikel noterar Leimus att man i Uppsala och Arboga år 1522 påbörjat präglingar av Ören enligt svensk mynträkning. Men Åbo hade ju redan i maj 1522 förlorats till Sören Norby, och därmed kunde inga svenska mynt slås där. Leimus noterar emellertid att en myntmästare Leinhart redan 1522 var verksam i Åbo. Han noterar vidare att Sören Norbys mynt omnämns redan i april 1523, alltså medan Åbo och Finland fortfarande var i Sören Norbys händer.

Bokstaven L i omskriften av Sören Norbys skillingar av typen LL 1c skulle kunna vara en myntmästar-initital (Leinhart). Det finns också stora stilmässiga likheter mellan skillingen LL 1c och Åbo-öret 1523; t.ex. har båda latinska bokstäver i inskriften, samt spegelvända ”N”. Skillingarna LL 1a-b har däremot inskrift med unciala bokstäver i likhet med Åbo-öret 1524 och de andra tidiga svenska öresmynten från Uppsala, Arboga, Västerås och Stockholm. Vidare noterar Leimus (liksom Talvio) den totala dominansen av LL 1c i de finska fynden, och drar slutsatsen (sid 129-130) att skillingarna med ”SEVERIN +L+ NORBI” (LL 1c) faktiskt präglats av Sören Norby i Åbo och inte alls i Visby på Gotland, vilket tidigare antagits vara en självklarhet.

soren-norby-ll-1c.jpg

2013-03-20 När myntgravören satt och tänkte på annat ...

På MISABs senaste auktion såldes, som utrop 373, en halvörtug från sent 1400-tal med en märklig inskrift. Istället för den normala åtsides-inskriften + SCS ERICVS REX (”Erik den helige – Kung”), som var det normala på riksföreståndarmynten 1470-1512, så står det istället + SCS ERICVSIE. Vad är nu detta? Och hur skall det tolkas? Tja, förklaringen är (enligt min åsikt) ganska enkel. Den normala inskriften på dessa mynts frånsida är MONETA AROSIE (”Mynt från Västerås”). Myntgravören har helt enkelt tappat koncentrationen, och istället för de korrekta fyra sista bokstäverna i dessa mynts åtsides-inskrift, ”- S REX”, har han klämt dit de tre sista bokstäverna i en korrekt frånsides-inskrift, ”- SIE”. Så illa kan det gå när man sitter och tänker på annat på arbetet!

Framlidne medeltidssamlaren Anders Frösell nämnde vid ett tillfälle att han sett en halvörtug från Stockholm med inskriften SCS ERICVS HOL. D.v.s. samma misstag som på ovan nämnda mynt, men den gången på ett Stockholmsmynt!

scs-ericvsie.jpg

2013-03-16 Börje Rådströms polletter och numismatiska bibliotek säljs på auktion den 25 maj i Uppsala

Som bekant så säljer Numismatiska Klubben i Uppsala den 25 maj polletter och numismatisk litteratur ur Börje Rådströms samlingar. Katalogiseringsarbetet pågår planenligt. Här kommer en liten ”frestare” för litteratursamlarna. I bokhyllorna på bilden finns Rådströms bibliotek uppställt.

Väl mött i Uppsala den 25 maj!

nku-auktion-maj-2013-litteratur.jpg

2013-03-10 MISAB auktion 8

Så var MISABs auktion nr 8 avklarad. P.g.a. andra åtaganden kunde jag endast medverka under lördagen, men det var ju också då som det svenska medeltidsmaterialet gick under klubban. Rent innehållsmässigt så var väl medeltidsdelen inte så speciellt upphetsande denna gång. Mest spektakulär och rar var ju Magnus Erikssons obol (halvpenning). Denna blev dock osåld, vilket ju är högst anmärkningsvärt. Endast 3-4 av Magnus oboler finns i privata samlingar. Visserligen var detta exemplar korroderat och ärgigt, men de andra privatägda exemplaren är inte heller några direkta skönheter. Den medeltidssamlare som vill ha en vackrare Magnus-obol i sin samling lär få vänta mycket, mycket länge...

F.ö. var priserna på det medeltida materialet varierade. Vissa mynt betalades bra, medan andra klubbades förmånligt för köparen. Precis som det skall vara på en auktion!

Om man jämför MISAB 8 med MISAB 7 i höst så kan man konstatera att medan MISAB 7 präglades av ganska många osålda objekt och relativt få besökare, så var MISAB 8 motsatsen. Många besökare (uppskattningsvis knappt 100) och flitig och intensiv budgivning. Få återrop och genomgående bra fart på auktionen. Uppenbarligen hade MISAB utvärderat auktion 7 där många ansåg att alltför höga utrop hämmade budgivningen och bidrog till de många återropen. På auktion 8 var utropspriserna lägre satta, och effekten därav blev en betydligt roligare auktion.

Min egen åsikt är att låga utrop lockar fler att höja spaden, och i stridens hetta så nås då generellt bättre priser. Visst – några objekt säljs då ”billigt”, men å andra sidan är ju just chansen till ett bra köp som gör att en auktion blir spännande. Hur kul är det att bjuda på en auktion där minimipriserna ligger på eller endast obetydligt under förväntat klubbslag?

En logistisk förbättring var att utlämningen av inropade objekt nu skedde i samma lokal som auktionen, istället för i de ganska trånga lokalerna på Banérgatan 17. Bra! Och lunchen, Biff Rydberg, får också klart godkänt!

Nedan en bild av den ”morbjudande” publiken på MISAB 8. Jämför gärna med bilden från MISAB 7, som ni hittar i mitt blogginlägg från 2012-09-09 (under fliken Arkiv).

misab-08.jpg

2013-02-28 Omslagsmynt - ett exklusivt samlarområde ...

Myntauktionsfirmor brukar ju välja ut ett objekt ut katalogen för att använda som illustration på katalogens omslag. Ofta är det ju spektakulära och mycket kostsamma mynt av riksdalerstorlek eller vackra guldmynt som får denna exponering. Vid några sällsynta tillfällen har dock även något medeltidsmynt (med rimlig prislapp) lyckats med bedriften att exponeras på en myntauktionskatalogs omslag.

För samlaren är det naturligtvis en viss krydda i tillvaron att kunna lägga ett sådant mynt till sin samling. Undertecknad lyckades nyligen med detta konststycke, då jag förvärvade en vacker penning från Knut Eriksson på MISAB auktion 6. Myntet kom från den alltför tidigt bortgångne Christer Nordqvists samling. Christer förvärvade myntet på AURUMs auktion 1, efter en het budstrid mot – gissa vem? Jo ... undertecknad! Myntet finns avbildat på AURUM-katalogens främre omslag.

omslagsmynt-2013-02-28.jpg

2013-02-24 Litteratursamlarens mödor – de irriterande extranumren av NNUM

Liksom myntsamlarna strävar efter att komplettera sina myntsamlingar så finns en likartad strävan bland litteratursamlarna. I ett bra numismatiskt bibliotek har de s.k. periodiska publikationerna en viktig plats. Naturligtvis de mera vetenskapliga serierna som Numismatiska Meddelanden och Nordisk Numismatisk Årsskrift, men även de mera populärt hållna tidningar och tidskrifter som utgetts med myntsamlarna som primär målgrupp. I den senare kategorin intar Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (oftast förkortad till NNUM) en central och unik roll – den har nämligen utkommit utan avbrott sedan 1936!

En komplett svit av NNUM är en hörnpelare i ett bibliotek för den som är intresserad av nordisk numismatik. Hittills har drygt 650 nummer av denna publikation utkommit, och utgivningen fortsätter med f.n. fyra nummer per år.

Kompletta sviter av NNUM utbjuds ibland till försäljning, och är naturligtvis eftertraktade. Men hur ”kompletta” är dessa egentligen? Det finns nämligen en komplikation – ett fåtal ”extranummer”, som allt som oftast saknas i de ”kompletta” sviterna. Själv har jag jagat dessa extranummer under många år, och nyligen lyckades jag förvärva det sista jag saknade (tack till MEM!) – min egen svit är nu i ordets rätta betydelse komplett!

Vilka är då extranumren?

1942, 8A: Ett ensidigt tryckt blad med information om ett inställt möte i DNF.

1943, 6A: Ett ensidigt tryckt blad med information om ett inställt möte i DNF.

1943, 9A: Ett ensidigt tryckt blad med information om ett inställt möte i DNF.

1947, 3A: Består av 5 ark i A4-format med ensidigt tryck. Den är tydligt benämnd "Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad 1947 April Nr. 3A".

1985, ”6A”: Utgiven till DNFs 100 års jubileum 27 nov 1985 (den utkom mellan nr 6 och nr 7 av NNUM det året). Den är i samma format som NNUM, onumrerad, och benämnd "Særnummer af Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad". (Här kompliceras det hela ytterligare av att det dessutom distribuerades en 8-sidig bilaga ( 1985, ”6B” ) till detta "Særnummer". Denna bilaga har benämningen "Dansk Numismatisk Forening gennem 100 år". Den benämns alltså inte explicit som NNUM. Denna bilaga distribuerades tydligen dessutom endast till de prenumeranter på NNUM som var medlemmar i DNF.)

Notera att NNUM med tilläggsbenämningar som "Særnummer" och "Ekstra" utkommer även senare. Dessa har emellertid alla också ett löpnummer som gör att de kan passas in i den normala utgivningen. Det finns också enstaka bilagor och tilläggsblad/rättelseblad till ett fåtal nummer.

nnum-extra.jpg

2013-02-12 Komplettera ditt numismatiska bibliotek på Torsdag!

Torsdagen den 14 februari säljs numismatisk litteratur ur Anders Frösells och Yngve Almers bibliotek av Numismatiska Klubben i Uppsala. Auktionslistor hittar du här:

http://www.nku.nu/Auktion_130.pdf

http://www.nku.nu/Auktion_131.pdf

Auktionen är öppen för medlemmar i Numismatiska Klubben i Uppsala och Sigtuna Myntklubb.

Är du inte medlem? Inget problem - medlemskap kan enkelt fixas i direkt anslutning till auktionen!

2013-02-03 En hängd Salvator-daler 1543

Numismatik som vetenskap handlar ju om mynt och andra former av fysiska betalningsmedel, samt medaljer. Naturligtvis med fokus på de rent funktionella aspekterna av betalningsmedlen, allt från deras produktion och hur de utformades och användes av sin samtid, men även deras symboliska betydelse för myntherren och folket.

Denna blogg handlar ju primärt om äldre svenska och gotländska mynt, med vissa utvikningar mot numismatisk litteratur och nyhetsförmedling. Som samlare så är det ju (av krasst ekonomiska skäl) nödvändigt att begränsa sig och fokusera på något eller några specifika områden. Men det hindrar ju inte att man kan ha ett brett numismatiskt och historiskt intresse när det gäller att samla kunskap. Och då brukar det också med tiden automatiskt uppstå en liten ”kuriosasamling” med billigare objekt på sidan om huvudsamlingen. Och så även hos undertecknad…

En av de saker som länge roat mig är frågan om vad som hände med mynten när de inte längre var giltiga som betalningsmedel? En absolut majoritet av de aldre mynten hamnade naturligtvis i smältgrytorna – antingen hos myntherren som behövde ädelmetallen för att prägla nya mynt, eller hos någon annan som noterat att myntets metallvärde översteg det nominella, och att det därmed fanns en vinst som kunde inkasseras. Äldre kungliga påbud som förbjuder nersmältning av mynt förekommer tidvis. Hur effektiva dessa påbud var kan man bara spekulera i.

Men en del ogiltiga mynt klarade sig från smältgrytorna och av dessa kom en del till användning som smycken. Den enklaste formen är de mynt som försetts med en ögla och burits i en kedja av något slag runt halsen. Jag har genom åren förvärvat ett antal mynt som på detta sätt förvandlats från betalningsmedel till något helt annat. När det gäller äldre mynt av lite större format – dalrar och riksdalrar – så ser man ibland i auktionskatalogerna objekt med kommentaren ”varit hängd”. Detta betyder att myntet tidigare haft en (oftast pålödd) ögla av något slag, som senare mer eller mindre skickligt avlägsnats. Denna typ av åverkan brukar sänka myntets värde väsentligt. Vid sällsynta tillfällen utbjuds även mynt med original-öglan intakt, vilket naturligtvis är ett numismatiskt och kulturhistoriskt betydligt intressantare objekt – i alla fall i mina ögon.

Nyligen lyckads jag förvärva ett objekt som jag länge önskat addera till min kuriosasamling, nämligen en Gustaf Vasas Svartsjödaler med intakt pålödd ögla. Många Svartsjödalrar har tidigare varit försedda med bäranordning, men den har i de allra flesta fall avlägsnats. Mynten bars med Frälsarens bild framåt, och monteringen sitter därför i stort sett alltid ovanför Jesu huvud. Så också på detta exemplar. Att kungen sedan i detta fall fick stå på huvudet ansågs tydligen helt OK. Att datera själva öglan låter sig svårligen göras, men rent hypotetiskt kan ju 1600- eller 1700-talet kännas rimligt.

Utöver detta exemplar kan jag bara dra mig till minnes en liknande försäljning av en Svartsjödaler med kvarsittande ögla, nämligen på Ahlström auktion 26 (nr 471). Om läsarna av detta blogginlägg känner till andra försäljningar eller exemplar av Svartsjödalrar med bevarad ögla, så tar jag tacksamt emot sådan information.

daler-1543.jpg

2013-01-26 Sigtunamässan

Nyss hemkommen från Sigtuna Myntmässa – denna gång i nya fräscha lokaler i Märsta. Och vad kan man säga om detta? Jo, tveklöst är nu Sigtunaklubbens årliga mässa den näst bästa myntmässan i Sverige (efter FriMynt i Helsingborg). Föredömligt bra och ljus lokal, stora bord för utställarna, bra med utrymme mellan borden, servering, och uppsluppen och glad stämning! Helt enkelt lysande! Jag lyfter på hatten för eldsjälarna i Sigtunaklubben som arrangerade detta. Toppen!

Och även besökarna hade hittat hit. Vid lunchtid hade arrangörerna räknat in nästan 150 betalade besökare. Och sen tillkommer alla utställarna, och alla de som slank in utan att betala…

Och alla de utställare och besökare jag talade med verkade mycket nöjda med dagen. Nedan en ”vimmelbild”!

p1260002.jpg

2013-01-25 Missa inte SIGTUNA MYNTMÄSSA 26 januari, kl. 10-15!

sigtuna-26-jan-2013a.jpg

2013-01-24 Numismatiskt intressant krogbeteende för 200 år sedan

Att läsa andra myntbloggares inlägg är både roande och lärorikt. På Falcoins utmärkta blogg finns ett inlägg (22 jan 2013) som omnämner ett gammalt ”Myntbord” som numera finns på Folkärna hembygdsgård i Dalarna. Bordet lär tidigare ha stått på en krog, och besökarna har roat sig med att slå ner kopparmynt i bordskivan. För ett antal år sedan besökte jag hembygdsgården och tog då även några bilder av bordet. Som synes är det ett ansenligt antal mynt det handlar om. Några mynt har dock under åren ovarsamt avlägsnats av någon eller några giriga och historielösa besökare.

Håll till godo med några bilder på lite numismatisk kulturhistoria!

p8130001.jpg

p8130003.jpg

p8130004.jpg

p8130011.jpg

2013-01-12 Polletter och numismatisk litteratur i Uppsala

Numismatiska Klubben i Uppsala har nu publicerat sitt vårprogram 2013 på sin hemsida.

http://www.nku.nu/program.php

För den som vill komplettera sitt numismatiska bibliotek (och därmed sina kunskaper i ämnet) blir det ”julafton” redan den 14 februari. Del 9 med dubbletter och varia ur framlidne Anders Frösells enorma numismatiska bibliotek går då under klubban, liksom den kände mynthandlaren Yngve Almers bibliotek.

Och pollettsamlarnas ”julafton” infaller år 2013 redan 25 maj! NKU säljer då polletter ur Börje Rådströms omfattande samlingar.

2013-01-06 Tre Kronor ... ca. 1370

Ulf Ottosson har i sin utmärkta och mycket läsvärda Myntbloggen den 5 januari kommenterat det svenska riksvapnets Tre Kronor ur ett historiskt och numismatiskt perspektiv. Vad kan då vara mera lämpligt än att Gorgons Blogg väljer att visa ett exemplar av det allra första svenska myntet med Tre Kronor, ställda två över en, som vi numera är vana att se dem?

Myntet är en örtug utgiven av kung Albrekt av Mecklenburg ca 1370. Myntet på bilden nedan är ju inte direkt något praktexemplar, det medges, men när det gäller rariteter av denna dignitet så får man som samlare inte vara kvalitetskräsen. Endast fyra mynt är f.n. kända i privata samlingar. Övriga finns i museisamlingar. De flesta exemplaren finns i Kungliga Myntkabinettet i Stockholm.

albrekt-ll-1.jpg