Blogg
Sida 17
Samling Nils J Lindberg
16 maj 2015
Om exakt en vecka säljs första delen av Nils J Lindbergs högklassiga samling svenska mynt. Del två kommer att gå under klubban våren 2016. Även om den medeltida delen av Lindbergs samling antalsmässigt är liten så är den högintressant, då den innehåller en trevlig avdelning medeltida mynt slagna i Åbo.
Man bör som samlare notera att den tryckta katalogen för del 1 av denna samling är en nerkortad version av ett mera omfattande verk över Lindbergs samling som, utöver att den förtecknar alla mynt i samlingen, är rikligt försedd med kommenterande artiklar som saknas i den enklare ”katalog 15”. Vidare finns ett av SNF:s ordförande Jan-Olof Björk författat inledande avsnitt (27 sidor!) om de samlingar ur vilka många av Lindbergs mynt ursprungligen kommer. För den som är intresserad av provenienser för mynten är detta avsnitt av mycket stort värde. Jag rekommenderar starkt att den intresserade anskaffar båda katalogerna!
På auktionen den 23 maj säljs alla udda utrop av Lindbergs mynt. Det betyder också att vi får vänta ett år på det raraste och (troligen) dyraste medeltida myntet i samling Lindberg – Kristoffers av Bayern Åbo-örtug. Men det är ju alltid roligt att ha något att se fram emot och säkra budget för...
Svåra myntherrar - plats nr 6
14 maj 2015
Myntutgivning var under medeltiden ett kungligt privilegium. I Europa var det dock vanligt att även andra högre kyrkliga och världsliga herrar fick (eller tog sig) mynträtt. I Sverige finns endast några få exempel på detta, och ett av dessa exempel är att Ärkebiskopen i Uppsala utgav egna mynt under 1190-talet och en bit in på 1200-talet. Endast den äldsta typen, med en hand hållande en biskopskräkla, finns så vitt jag vet i privata samlingar. Dessa penningar förekommer bl.a. i fynd som i övrigt domineras av Knut Erikssons svealandspenningar.
Jag har noteringar om sju exemplar i privata samlingar, men ytterligare något ex kan naturligtvis finnas. Ett av Sven Svenssons fragmentariska exemplar köptes av Uppsala Universitets Myntkabinett, och finns alltså inte längre tillgängligt (se Studia Numismatica Upsaliensia, vol 3, mynt nr 33).
Ärkebiskopens i Uppsala mynt från 1190-talet får alltså placering nr 6 i denna topplista.
Visst fungerar det!
12 maj 2015
Provade idag den möjlighet som Bruun-Rasmussen erbjuder att i realtid följa auktionen på sin dator, om man inte har möjlighet att närvara på auktionen. Och visst fungerar det!
Det objekt som skall säljas visas på skärmen, tillsammans med värdering och aktuellt högsta bud – som uppdateras kontinuerligt. Samtidigt ser och hör man auktionsutroparen i realtids-video. Fördröjningen verkar vara mycket obetydlig. Längst nere till vänster ser man dels de två senast klubbade objekten, med uppnått pris, och till höger de två objekt som skall säljas härnäst.
Nyutkommen bok om myntfynd i Skåne
11 maj 2015
Numera så är vi svenskar inte bortskämda med ett ständigt flöde av god numismatisk litteratur. Därför blir man desto gladare när man konfronteras med den nyutkomna volym 12 i serien Sveriges Mynthistoria – Landskapsinventeringen. Utgivningen av dessa numismatiskt och kulturhistoriskt värdefulla volymer började redan 1982 med en volym om Ångermanland. Den senaste utkomna volymen före nr 12 var Bohuslän, som utkom 2004. Så låt oss hoppas att denna nya volym signalerar en återstart av serien. Enligt uppgift så pågår arbete med volym 13, som kommer att behandla Västmanland.
Volym 12 är den hittills näst ”fetaste” boken i serien, och omfattar hela 300 sidor i A4-format, endast slagen av Upplands-volymen på 361 sidor. Men å andra sidan så behandlar volym 12 endast halva Skåne, medan Upplandsvolymen behandlade hela landskapet.
Bortsett från bokens huvuduppgift – att förteckna alla kända myntfynd, med översiktlig beskrivning av innehåll, fyndomständigheter och referenser, så innehåller boken liksom tidigare volymer ett kulturhistoriskt högintressant kapitel om ”Sägner, tradition och kuriosa”. Spännande och fascinerande läsning! Boken är tryckt i endast 200 exemplar, och kan köpas/beställas från Kungliga Myntkabinettet.
En hög med örtugar...
9 maj 2015
Därmed var forskarveckan på KMK avslutad. Nästan 5500 örtugar ur Västeråsskatten 1972 har studerats och viktuppgifter registrerats för kommande statistisk analys. De flesta av dessa mynt har tidigare vägs inom ramen för projektet Sveriges Mynthistoria – Sturetiden i slutet på 1970-talet. Men 1635 mynt fick vi själva väga på nytt, då de nyttjats i utställningen i Västmanlands Länsmuseum ("en hög med örtugar"), och återlämnats i påsar med 25 mynt i varje. Hur som helst så är grunden nu lagd för vidare analys. Ett stort tack till vännen Jonas Rundberg för en enastående insats, och till personalen på KMK, utan vilkas hjälpsamhet denna produktiva vecka inte skulle varit möjlig.
Bilden nedan föreställer 150 örtugar, alla stampidentiska, som väntar på vägning.
Forskning pågår!
6 maj 2015
Hela denna vecka har Gorgon nöjet och privilegiet att på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm arbeta sida vid sida med Sveriges ledande expert på den medeltida svenska örtugsmyntningen, Jonas Rundberg. Veckans fokus har varit mot de 5600 örtugarna från Västerås som ingick i den stora myntskatten som hittades 1972. Skatten innehöll totalt ca 16000 mynt, varav som sagt 5600 var örtugar. Efter tre dagar har vi sorterat och registrerat ca 3500 av dessa, och dessutom vägt ca 600 exemplar. Analysen av dessa ingår i ett större arbete som syftar till att mera exakt kunna datera de anonyma präglingarna som utgavs i Erik den heliges namn under den s.k. Sturetiden (1470-1520), och förhoppningsvis kunna attribuera de allra flesta till en specifik myntherre. Enbart mynten från Västeråsskatten räcker dock inte för att lösa frågeställningarna, utan dessutom ingår mynt från andra fynd, KMK:s systematiska samling, andra museer, och privatsamlingar i studien. Slutmålet är en eller möjligen två nya volymer i serien Den svenska örtugsmyntningen, där Jonas redan publicerat två volymer.
På bilden ser ni Jonas förnöjt sortera örtugar med ett leende på läpparna – och så mycket roligare än så här kan man väl knappast ha, eller hur?
FriMynt 2015 - en kort rapport
27 apr. 2015
Så var FriMynt 2015 avklarad. Denna anrika Helsingborgs-mässa är en av årets absoluta numismatiska höjdpunkter. Normalt brukar även vädergudarna vara nådiga denna helg i slutet av april, men denna gång så var vädret grått och mulet, och med visst inslag av lättare regn. Men vad gjorde det? I Idrottens Hus samlades som vanligt en stor skara myntintresserade, och när portarna öppnades 11:00, så vällde horderna in i mässlokalen.
Det mesta var sig likt från tidigare år; de flesta handlarna återfinns på samma plats år från år, så efter några besök vet man var man skall börja leta. Efter att ha snabbgranskat utbudet på alla bord, så kan man sedan ta en kopp kaffe i fikahörnan, för att sedan ta en runda till med fördjupade studier av vissa handlares bord.
Ett generellt intryck var att jag nog tror att det var något färre besökare än förra året. Trots detta så var trängseln stor vid de flesta borden. Något som jag saknar, jämfört med hur FriMynt var för 5-10 år sedan, är att utbudet av äldre numismatisk litteratur numera är i stort sett obefintligt. Detta trots att många samlare jagar även kunskap (böcker, kataloger), och inte bara mynt och medaljer.
FriMynt är också ett lysande tillfälle att träffa samlarkollegor från när och fjärran, och ger möjlighet att koppla ihop ett namn med ett ansikte. Denna gång fick jag en kort pratstund med HA från Skåne, vars samling faktiskt innehåller ett och annat bra objekt med proveniens Gorgon. Trevligt!
Till Gorgons egen samling kunde en penning och en örtug bärgas. Litteraturmässigt blev det mycket magert. Intressantast var väl att Bruun-Rasmussen producerat en katalog som förtecknar alla mynt och medaljer i storsamlaren Poul Henning Knudsens samling, som såldes av B-R på åtta auktioner 2009-2013 (auktionerna IV-XI; på auktionerna I-III såldes PHK’s sedlar). Exempel på detta fenomen – att en samling delas upp på flera auktioner, men att det också produceras ett samlingsverk – finns det flera exempel på: Hagander är ett, Nils J Lindberg ett annat.
Sammanfattningsvis en toppenhelg!
Svåra Myntherrar - plats nr 7
22 apr. 2015
På delad sjundeplats hittar vi Karl Sverkersson (kung 1161-1167) och Erik Knutsson (kung 1208-1216).
Den som studerar Lars Lagerqvists referensverk från 1970 hittar inga mynt från Karl Sverkersson, men vid arkeologiska utgrävningar i Lödöse 1974 hittade man avfall från tillverkning av en mynttyp som tidigare ansetts vara norsk, nämligen en brakteat med ett kors inom slät ring, med punkter i korsvinklarna. På något av avtrycken är ringen troligen en punktring. Myntningsavfallet har hittats i lager som dendrokronologiskt säkert kan dateras till 1160-talet, och myntherren bör ha varit Karl Sverkersson. (Till det ännu mera spektakulära myntningsavfallet från 1150-talet som hittades 1987 kommer vi att återkomma senare i denna serie av blogginlägg.)
Karls lilla korsbrakteat har alltså tidigare ansetts vara norsk, och vill man uppskatta antalet privatägda exemplar måste även den norska mynthandelns auktions- och lagerlistor gås igenom, liksom motsvarande källmaterial från Danmark. Jag har noterat 4-5 försäljningar av Karls mynt under de senaste decennierna, men här finns troligen ett större mörkertal i min statistik än för de ”klassiskt svenska” medeltidsmynten. En kvalificerad gissning är att ca 10 exemplar av Karls mynt finns på marknaden.
Erik Knutsson, son till Knut Eriksson, och sonson till Erik den helige, präglade mynt i Götaland (sannolikt i Lödöse) och i Svealand. Svealandsmynten är oerhört sällsynta, och endast tre exemplar har omsatts i mynthandeln de senaste decennierna; ett av dessa är halverat, medan ett annat (här avbildat) är kantskadat. Myntningen i Lödöse har behandlats av Hemmingsson i NNÅ 1973/74, och ett drygt dussin stampar har använts. Endast några få exemplar finns dock ute på den öppna marknaden, och tillsammans med Svealandsmynten torde man kunna summera antalet av Erik utgivna penningar i privata samlingar till ca 10.
Nedan ser vi två penningar som sannolikt utgivits av Karl Sverkersson, och under dessa två penningar från Erik Knutsson – en från Svealand (Ex Bruun – Svensson – Frösell) och en från Götaland.
FriMynt 2015
19 apr. 2015
Man har knappt hunnit sortera intrycken och inköpen från mässan i Borlänge, så är det dags igen!
Vid sidan av MISABs auktioner är nog den årliga myntmässan i Helsingborg årets numismatiska höjdpunkt. Det är kanske en liten överdrift att säga att ”alla är där”, men en stor del av det numismatiska Sverige vallfärdar kommande helg (25 april) till Idrottens Hus för att jaga objekt till sin samling, men också för att träffa myntvänner från när och fjärran. Vi ses väl där?
Myntmässan i Borlänge
18 apr. 2015
Jag lyfter på hatten för alla eldsjälar i alla myntklubbar runt om i Sverige för deras ideella insatser, och speciellt för de myntklubbar som anordnar myntmässor!
Idag var det myntmässa i Borlänge, arrangerad av Falu-Borlänge Myntklubb, och som vanligt så besöktes mässan av några tappra från Numismatiska Klubben i Uppsala.
Man hade i sista minuten bytt lokal från förra året, och flyttat tvärs över gatan till Soltorgsskolan. Och även om Maserskolans lokaler 2014 var helt OK, så var årets lokal snäppet bättre – större och ljusare.
Ca 15 utställare hade dukat upp sina bord, och efter en dryg timmes öppethållande hade arrangörerna redan räknat in 75 besökare, vilket torde betyda att även i år så bör nog mässan lockat mer än 100 besökare innan den stängde.
Vi från Uppsala kunde samtliga glädja oss åt att våra samlingar berikades med nya objekt – om än av vitt skilda slag. Så när vi under sen eftermiddag återkom till Uppsala, så kändes detta som en riktigt bra och lyckad dag i numismatikens tecken. Vi ses igen nästa år!
Svåra Myntherrar - plats nr 8
4 apr. 2015
På åttonde plats, med 12 säkra privatägda exemplar, återfinner vi de s.k. Interregnum-örtugarna. Utöver de exemplar som Rundberg publicerade 2005 (LL 1 = Rbg 1: 2 ex; LL 2b = Rbg 2: 5 ex; LL 2a = Rbg 3: 3 ex), så har jag noterat ytterligare 4 ex (Rbg 1: 1 ex; Rbg 2: 1 ex; Rbg 3: 2 ex) utanför museerna. Dock bör noteras att Rbg 3, nr 1373 (ex Svensson) troligen inte kommer att säljas. Rbg 3, nr 1374, finns inte heller längre tillgänglig på den privata marknaden. Totalt återstår 12 ex, varav ett ex (Svenssons Rbg 2, nr 1369) inte ännu är såld. Ytterligare något enstaka exemplar kan naturligtvis finnas utanför museerna.
Interregnum-örtugarna Rbg 1 och Rbg 2 torde med hög säkerhet kunna dateras till 1465-67, och trolig myntherre är Riksföreståndaren Jöns Bengtsson (se t.ex. kommentar till MISAB 12, nr 652)
Rbg 3 är mera problematisk. Den förekommer i två olika skepnader. De flesta är slagna med stamparna Rbg 1002/5006, som via frånsidesstampen kopplar till Sten Sture d.ä.:s äldsta typ. Denna bör därför kunna dateras till tidigt 1470-tal, och bör då hellre föras till just Sten Sture!
Men Rbg 3 förekommer också slagen med stamparna 1008/2008, och denna är inte stampkopplad med några andra mynt. Stilmässigt avviker den från mynten med kombinationen 1002/5006, och då den inte heller är känd från några daterbara fynd, så är dess datering osäker. Den kan vara slagen av Sten Sture under tidigt 1470-tal, men den kan också höra till den äldre gruppen.
Nedan avbildas de tre Rundberg-typerna. Rbg 3 är av den stampkombination som kan dateras till tidigt 1470-tal (f.ö. ex Bonde).
(Man kan möjligen invända mot placeringen som nr 8 i serien av Svåra Myntherrar, ty om man räknar bort de mynt som kan föras till Sten Sture så reduceras antalet privatägda exemplar. Jag har dock valt att behandla Interregnummynten som en grupp. Men som tidigare påpekats – detta med ”raritet” och ”antal privatägda ex” är ingen exakt vetenskap!)
Myntmässa i Borlänge 18 april
3 apr. 2015
Nu är det tätt mellan de numismatiska evenemangen! Nyss MISAB 13 och myntmässor i Märsta, Stockholm och Göteborg, och nu i april har vi två myntmässor att se fram emot.
Först ut är aktiva Falu-Borlänge Myntklubb, som arrangerar myntmässa den 18 april. Jag har besökt denna några gånger och det är en mycket trevlig mässa. Väl värd ett besök.
Information hittar du på Falu-Borlänge Myntklubbs hemsida.
Myntmässa i Göteborg!
24 mars 2015
Liksom förra året arrangerar Göteborgs Numismatiska Förening en Myntmässa, och datumet är nu på lördag (28 mars).
Bäst information hittar ni här.
Fascinerande Fulingar 7
20 mars 2015
Nu tycker jag att det är dags för en ”fuling” igen! De första svenska mynten med utsatt årtal präglas i Stockholm år 1478. Både örtugar och halvörtugar slås. Det finns också en bevarad myntförordning för Stockholm från 1478 och sannolikt syftar årtalet på mynten på denna förordning. En del av mynten kan alltså mycket väl vara slagna under efterföljande år. Vi noterar dock att 1478 är det år då halvörtugen introduceras i det svenska myntsystemet som präglat mynt.
Några årtalsförsedda mynt från Västerås är inte kända, men halvörtugar slogs i stor mängd även i denna myntort. Från Västerås finns en myntförordning från 1480 bevarad med i princip samma innehåll som den från Stockholm 1478. Frågan som uppstår är då om halvörtugen från Västerås introduceras samtidigt som i Stockholm, 1478, eller om detta sker först 1480? Svaret på den frågan har vi inte, och kanske får vi inte heller någonsin svaret. Men så är det med medeltida numismatik – ibland måste vi konstatera att vi inte vet.
Däremot kan vi spekulera i vilken som är den äldsta halvörtugen som slogs i Västerås, och som trolig kandidat har vi – enligt min åsikt – en mycket sällsynt prägling, som till sitt utförande och stil avviker från de övriga, nämligen LL 15. En sådan fanns i Anders Frösells samling och den såldes på MISABs allra första auktion. Tyvärr så gjorde budgetbegränsningar hos Gorgon att den då inte kunde adderas till samlingen. Myntet kom åter ut på marknaden på MISAB 12, och då var jag mera framgångsrik. Den som väntar på något gott... Myntet är definitivt inte vackert p.g.a. ett ganska stort plantsfel. En riktig ”fuling”, men som sagt mycket rar. XR i katalogen är välmotiverat.
Något som inte framgår av Lagerqvists bok 1970 är att det existerar hybrider, typ-kopplingar (och kanske även stampkopplingar), mellan LL 15 och den (troligen) yngre LL 16. Den sistnämnda gruppen halvörtugar hör ju till de vanligaste medeltida mynten, och myntningen måste ha varit mycket omfattande. Liksom LL 15 är hybriderna med LL 16 mycket rara. Det finns hybrider som typ-kopplar både åtsidan och frånsidan med LL 16, och nedan avbildas dels en ”ren” LL 15” (ex Frösell – myntet högst upp – ”fulingen”), två hybrider, och – längst ner – en ”ren” LL 16.
Sören Norbys ”Malmö-skillingar” i Christian II:s namn
16 mars 2015
Samtida skriftliga dokument visar att Sören Norby lät prägla underhaltiga ”Malmö-skillingar” i Christian II:s namn i Blekinge – troligen i Ronneby. Ämnet har ingående behandlats av bl.a. numismatikern Bengt Hemmingsson, och hans slutsatser om vilka mynt det kan röra sig om hittar ni här. Kriterierna som kännetecknar dessa mynt är dels att kungens namn stavas CRISTIRN (och inte CRISTIERN eller CRISTIEN) samt att de tre lejonen (eller är det leoparder?) i frånsidans vapensköld felaktigt avbildas utan tungor (Schou 14-15). Mynten har mycket låg silverhalt, och slitna exemplar ser ut att vara av ren koppar.
Nyligen lyckades undertecknad förvärva just det exemplar av dessa skillingar som Hemmingsson avbildar i sin artikel. Någon tillförlitlig statistik om hur många av dessa tidigare förbisedda Sören Norby mynt som finns i privata samlingar har jag inte. Jag skulle dock tro att de är ganska sällsynta. Nyförvärvet avbildas nedan.
